En fin helg

Det har varit en lugn och bra helg med ganska lugna aktiviteter.

Fredag eftermiddag var jag och Meya ute i skogen och plockade svamp tills det skymde. Det var lite kyligt och svamparna var kalla mot mina bara händer. Trattisar finns det så gott om att jag inte riktigt förmår mig att plocka så mycket. Det blir liksom tråkigt 😄

Lördag var solig och klar. Vi åkte på loppis allihop och fikade med min bondekompis. Sedan åkte vi till ett fint ställe vid Vänern där Meya fick leka och springa lös.

Vi bjöd Läffe och G på middag hade filmmys.

På söndagen var jag tidigt uppe och kollade ut över den rodnande morgonen och blekblå himlen. Gräsmattorna var frostigt vita och termometern visade på -5 grader. Jag byltade på mig flera lager kläder, mössa och vantar och gick ut med Meya. Andades in den klara luften. Gick genom prasslande löv och krasande gräs.

Det var is på den lilla dammen i parken och jag kastade frostiga löv på Meya när vi busade. Det är små ögonblick då livet känns helt perfekt. Jag försöker leva livet stundvis och kapsla in de finaste ögonblicken.

Vi gick tipspromenad. Meya blir väldigt stressad av sammanhang med mycket folk och hundar. Ändå tycker jag att det blir bättre och bättre. Jag vet inte så mycket annat än att träna henne på det så hon blir mer van.

Men våran egen kvällspromenad var desto trevligare. En ny turfrunda har startat. Jag slutade på 46:e plats denna månad. Betydligt bättre än förra. Meya och jag for hit och dit, tog små promenader här och där för att roffa åt oss neutrala zoner.

Meya blickar ut över den spegelblanka Vänern. Vi har sett solen gå upp och ned denna fina söndag. Vi fortsatte vår zonjakt i mörker.

Nu börjar en ny vecka. Den ska visst bli regnig. Jag är glad för all sol vi lyckats lapa i oss.

Annonser

Lysande

Min kollega har stickat benvärmare till mig i reflexgarn. Jag har önskat mig sådana länge, så nu är jag en mycket nöjd ägare.

Jag ser fram emot att dra på mig dem när jag går ut med Meya på kvällarna. Då ska jag gå där och lysa.

Tre nya svampar

Jag har ju som mål att lära mig och äta någon ny sorts svamp varje år. I år har det hittills blivit 3 stycken.

Mjölskivling

Den råkade jag översalta den lite väl mycket för att riktigt kunna uttrycka mig om vad jag tyckte om den. Men enligt svampguiden har den 3 av 5 stjärnor och det var nog min bedömning ungefär.

Och så den jag hittills blivit mest glad över. Stolt fjällskivling. Den skrev jag ju om i måndags men tycker absolut att den förtjänar sina 5 stjärnor.

Men i går gjorde jag ett överraskande fynd. Det regnade och jag gick med Meya i utkanten av kyrkogården för att plocka höstlöv och kastanjer till hösttårtan.

Då trillade jag över en liten blomkålssvamp. När barnen var små hittade jag en sådan utan att veta vad det var. Fascinerades av dess väldigt speciella utseende. Ett tag senare pratade jag med en svampkunnig man som spärrade upp ögonen och såg förtvivlad ut över min okunskap. Jag var tillbaka vid samma träd flera år i rad efter det men den dök aldrig upp igen. Enligt den svampkunniga mannen var det inte bara att gå tillbaka till trädet. Den dyker upp igen var tionde år, sa han. Det har jag inte hittat något fakta om dock. Men ovanlig är den. Det är ett faktum. Min igår var en liten en.

Man ska kunna rensa och fritera den i en hel klump. Men jag valde att dela upp och steka.

Och bara äta precis som den var ned salt och lite vitlökskrydda. Som vanligt råkade jag översalta lite för mycket, men den var absolut god. Men jag skulle nog inte ge den 5 stjärnor bara så där. Den smakade inte så jättemycket.

Men väldigt roligt ändå. Särskilt att jag hittade den nästan mitt i stan när jag inte ens letade svamp.

Jag blir lite ledsen när folk bara törs plocka gula kantareller. Jag förstår dem till viss del, men om man nu är ute ofta i skogen och har ett naturintresse så finns det flera svampar som är ÄNNU säkrare och godare än kantareller. Och relativt enkla att lära sig och definitivt lättare att hitta. Jag får hålla mig i skinnet för att inte börja missionera för jag inser att folk inte är INTRESSERADE av svamp för är man det så vill man ofta lära sig. Sedan tycker väldigt många att det är mysigt och trevligt att plocka kantareller och det är ju huvudsaken. Men ändå lite sorgligt att de som ändå går där och letar och letar och trampar på delikatesser 😊

Nu börjar frosten komma. Jag är nöjd med dessa tre nya sorter.

Kaostårta

Det blev en väldigt mysig kväll. Vi hjälptes åt att göra tacos och tårta. Jag hade en slags ambition att göra en tårta med höstfärger. Det blev en kaostårta ungefär som om en liten unge gjort den men det blev en del skratt under processen. Färggrant blev det åtminstone 😊

Levande ljus och film blev det också. G kom förbi och fikade och berättade vad de sagt på konfirmationsmötet. J ska på konfirmationsläger i Åmål och under sportlovet ska de resa till Polen. Så himla spännande och kul. Bara att flyga blir ju en häftig upplevelse.

Jag blir ledsen i bland och så trött när det händer jobbiga saker, men man får inte låta sådant ta överhanden. Vi har haft en mysig kväll och pratat lite lätt om helgen.

En dag i taget. Acceptera det jag inte kan förändra. Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden. Sinnesrobönen bes inte bara på AA utan nästan varje dag.

Inte alltid så roligt

När man har ett barn som allt inte självklart är så enkelt för, är den där tråden man balanserar på så skör.

När man är ett barn som inte riktigt har kontakt med sina egna känslor och kan hantera impulser kan allt bli så väldigt fel. När något i hjärnan inte riktigt är som de flestas kan man hamna i situationer/incidenter som får större konsekvenser än man kan ana och tänkt.

Som förälder till ett sådant barn blir man i bland så trött att man bara vill krypa in under en sten och förmultna. Gömma sig. Man känner maktlöshet och förtvivlan. Man vet inte var man ska ta vägen och det är lätt att drunkna i sina egna tårar. Att man tappar andan när ångesten tar sina strypgrepp. Man älskar och man stöttar men det räcker inte när det finns andra faktorer som inte kärlek biter på.

Jag har ett barn som är världens finaste unge, men i bland blir allt så fel för honom. Man får samtal från lärare och rektor. Man har kontakter ned socialtjänst och BUP, och väntar på att en neuropsykiatrisk utredning….fast den kan ta år om man inte kräver att få göra egen utredning privat. Men den måste man kräva och fixa själv. Man måste ta ledigt från jobb utan ersättning. I bland får man VAB:a för har man ett barn inskrivet på BUP räknas en del möten som vård av sjukt barn. Fast mitt barn är inte sjukt. Inte i mina ögon. Bara en hjärna som inte riktigt fungerar som de flestas. Men oavsett tar det mycket tid.

Nu har det uppstått en sådan där incident igen, som får stora konsekvenser. Med tårarna rinnande kontaktar jag BUP, som så klart inte har tid att hjälpa här och nu, men kuratorn sa ”Ge honom all kärlek du kan och lite till, han har det tufft nu”

Och ja…det är faktiskt allt jag kan göra nu. Torka mina egna tårar. Svälja oron. Älska. Jag skickar G på föräldramöte för konfirmander (som jag skulle gå på) och planerar Tacos, en hösttårta och filmkväll. Det är det roligaste jag kan komma på en väldigt regnig onsdag. Jag är en trött förälder som kämpar på och behövde ösa ur mig lite sorgsenhet. Denna blogg är inte bara skog och svamplycka. Men jag försöker verkligen vända allt till det ljusaste jag kan. Nu åker jag hem och gör tårta. Det måste bli bra!

Solig första oktoberdag

Jag vaknade upp 1 Oktober och kände att även denna strålande soliga dag ska tas till vara på bästa sätt. Jag är sån där som bara vill rusa rakt ut, men jag var en vuxen mor som åt frukost med J och peppade inför ett prov. Sedan lagade jag mat och åkte till återvinningen med W.

Efter det fick det vara nog med duktigheter. Då åkte jag och Meya raka vägen till Läffe och lyckades få med honom på utflykt. Vi tog en biltur till en grannkommun. Jag hade siktet på 2 geocacher där som jag inte hittat. Luften var så där klar och och på bara ett dygn så har höstfärgerna kommit. Man liksom bara måste ge sig ut på biltur då och sluka alla vackra vyer.

Dagens andra geocache var huvudmålet. En strand. Det kändes rätt idag. När jag hittat min 2121:a cache tände vi en brasa, åt lunch, lekte med Meya på stranden och bara satt där och njöt.

Det bästa med geocachingen är att man ofta hittar så fina platser som man inte hade en aning om att de fanns, som denna strand kanske 3 mil från oss. Och det bästa med höst och stränder är att de är tomma på annat folk 🙂

Hej Oktober. Det är inte alltid vi är bästa vänner, men jag hoppas verkligen på en bra månad. Att höstdeppen är snäll, att skolstrul som tyvärr redan börjat inte eskalerar. Jag ber böner, för jag vet inte hur jag ska orka med en massa strul igen. Snälla Oktober. Var skonsam och vacker. Och inte så kall när vi ska sova ute. Och behåll dina löv så länge du kan. Tack.

!!Stolt!!

Japp, i dag är jag stolt. Inte bara det. Jag är glad. Inte bara glad utan triumferande, sprudlande glad.

Jag fann Stolt fjällskivling till sist (3 st rättare sagt men bara en var fin). Ärligt, jag har inte letat så väldigt seriöst. Jag är mest i vanliga skogar på hösten men jag började söka lite grand förra året. Efter tips från kvinnan på svamputställningen sökte jag mig söder om stan. Hon sa Värmlands säby och Nötön men Nötön letade jag och J sist. Säby är stort men jag gissade mig till ett hyfsat välbesökt ställe.

Jag blev avlöst 07.00, hämtade Meya, skjutsade J till skolan och sedan for vi mot söderns land i tät dimma. Den lättade framåt 10-tiden.

Det var perfekta omgivningar för lös hund. Inga hus i närheten, inga inhägnade djur, farliga vägar eller djupa skogar. Mest gärden, skogsdungar och en bit av Vänern. Meya var lös och lycklig.

Jag lycklig för att hon var lycklig och för att jag är ledig, för att hösten är så vacker. Sedan dök de upp.

Tre stolta men bara en fin nog att plocka.

Och jag blev så glad. Och jag tänkte som jag ofta tänker. Stackars er som lider på hösten. Stackars er som inte har några hobbys som lyfter er och ger er mening. För jag finner ofta sådant som gör mig lycklig. I dag var lyckan en Stolt fjällskivling. Min allra första. Det är som att vinna på ett lotteri.

Och god var den också. Jag stekte bara med lite salt. Nästa gång kanske jag panerar som många rekommenderar. Läffe var med och smakade. Min underbara vän som alltid litar på mig och törs testa mina fynd ♥️

En härlig liten vandring full av frihet. Min frihet. Att vara ledig efter en väldigt fullbokad vecka, att ha naturen som bara finns där med alla sina skatter, och platser som aldrig är sig lika från dag till dag. Alltid ger de mig något nytt.

Och Meya var så glad i dag, och så duktig! Hon kom på inkallningar, höll sig nära och skällde inte ens på hästar och kor på vägen.

Den här dagen blev en bra dag. Jag är så tacksam….för så mycket. Min själ kvittrar eller den trumpetar som svanarna och tranorna på fälten. Snart är de på väg söderut. Jag är också på väg. Framåt.