Själen lever

Jag har känt mig lite som en zombie ett tag. Levt men varit lite död.

I går var en levande dag, nästan sprudlande. Det kändes så skönt.

Brödbak i ottan. Sedan iväg på en intervju där jag ska lära upp mig. Vet inte vad jag kände där riktigt. I morgon och fredag går jag mina första pass där och ska ligga mycket lågt och ta in allt de informerar och så får jag se om det är ett ställe för mig.

Men efter intervjun sken solen och små snöflingor singlade ned nästan på samma gång. Min telefon plingade om en pokémonraid som jag åkte på. Där var bland annat kvinnan som ordnat extrajobbet åt mig på landet. Vi babblade glatt. Både jobb och pokémon. Det är så skönt att vara med andra nördar. En befriande känsla att bara kunna babbla fritt om en grej och alla är lika entusiastiska. Jag fick flera bra tips och sen gjorde vi ett lyckat pokémonbyte med varandra . Det, raiden och lite andra vinstgivande saker gjorde att jag gick upp i nivå.

Glad i hågen åkte jag till Läffe och bjöd honom på lunch. Jag hade kvar av gårdagens veggobiffar. Jag babblade jag ur mig allt som hänt sedan i förrgår när vi sågs sist. I bland tänker jag ”stackars man som sitter med i min livskarusell. Blir han yr?” Men han skrattar gott åt det roliga, peppar, frågar och bekräftar. Lite yr är han nog också.

Jag hade också en fin umgängesstund med J på kvällen. Vi umgicks bara han och jag. Visserligen åkte vi mest runt och spelade Pokémon och handlade på Maxi, men det var ändå en fin stund av gemenskap. Jag kände mig så glad och upprymd att jag ville fira dagen lite.

Fira solen som sken lite i dag. Fira att jag kommer på ihop över 30 timmars jobb den här veckan, att jag har nått en ny nivå i Pokémon go. Fira att min son spelade med mig och att jag fått barnbidrag. Fira att livet bubblar där inne. Min snurriga hoppiga själ dansade omkring efter många zombiedagar. En lite konstig dans. Lite snubblande, men en glad dans. Det ordnar sig. Harmonin kommer sedan. Just nu är jag bara glad att känna hopp och förväntan.

Annonser

Gryningsbröd

Klockan ringer 5.55. Jag har anmält mig till förfogande från 6.30 i dag och tänkte vara redo om de ringer från bemanningen.

När jag lite yrvaket öppnar kylen kom jag på att jag gjort en bröddeg i går. Det är kul att glömma saker i bland och bli glatt överraskad. Känner mig lite som den underbara fisken Doris.

Jag sätter på ugnen men väntar till 6.40 innan jag törs stoppa in brödet. Kalljästa Grahamsbullar med solrosfrön.

Reviderar knappt innan jag vaknat. Kliver sömndrucket ur en roll in i en annan. Jag är ingen personlig assistent i dag. Jag är bagare. Det känns lite så. Det är mörkt. Gatlyktor och neonskyltar är ännu stadens enda ljus och jag hasar runt med en kaffekopp i handen och stoppar in plåtar med bröd i ugnen. Innan solen gått upp.

Nynnar plötsligt på en gammal The Pinks låt. Mina idoler när jag var 9-10 år.

varje dag så börjar världen om
allt slår ut i blom
kom och följ med mig
varje gryning är ett löfte
som du ska bry dig om
kom och följ med mig

varje morgon varje dag
nattens timmar allting vill jag ha

solen finns på himlen var jag går
följer mina spår
nånting lockar mig och
när kvällen kommer är jag trött
allting som jag mött
minnen följer mig

varje morgon varje dag
nattens timmar allting vill jag ha
varje morgon varje dag
nattens timmar allting vill jag ha
varje morgon varje dag
nattens timmar allting vill jag ha…

Jag gillar den där tanken att varje morgon börjar världen om.

Nu har dagen grytt, och jag ser fram emot den. Jag ska träffa en mamma lite senare vars son jag troligtvis ska assistera/vårda. Kanske mellanlanda hos Läffe på vägen hem och sedan ta emot mina söner som haft 4 dagars pappavistelse. Får jag in lite motion och matlagning denna dag så blir det nog en toppendag. Jag har bestämt det.

Veckans vegetariska

Jag har sedan något år tillbaka försökt köra med en vegetarisk dag i veckan. I bland glömmer jag bort det. Ofta kör jag när grabbarna är hos G.

I dag blev det veggobiffar. Jag brukar oftast slänga ihop det jag har, koka, mosa och göra nån slags färs av.

Dagens biffar består av

Blomkål, röda linser och purjolök som kokades och mosades.

I färsen hällde jag i

1 dl rostad lök, salladsost och ströbröd som svällt en stund i turkisk drickyogurt (som jag inte tyckte var god att dricka, men vill ta tillvara på den)

Kryddade med salt, ingefära, vitpeppar, grovmalen svartpeppar, koriander, mejram och vitlök. Garnerade med sesamfrön. Och stekte i smör och rapsolja.

Serverades med fullkornsbulgur, råriven morot och lite cream fraishe som jag bara kryddat lite.

Detta blev mina godaste veggobiffar hittills. De blev också ovanligt fasta i konsistensen. Kanske den rostade löken? Eller att jag inte kokade blomkålen särskilt länge?

Middagen kommer bestå av pumpagryta jag hade o frysen och ägg och knäcke till mellanmål. Kvarg, bär och pumpafrön till kvällsmat.

Skriv

En av mina favoritdikter som jag trillade över i unga år.

Skriv

Vad som än händer: Skriv!
Om orden lämnar dig
som flyttfåglar på väg mot ett annat land
Skriv!
Skriv om orden som lämnar dig!

Om orden fattar eld
Skriv med det brinnande språket!
Om mörkret rusar in i din kropp
Skriv om ljuset som väntar därute!

Tiden är sekundsnabb
i gräset som växer om natten
Också detta ögonblick
bär på sina fjärilsvingar
historiens oändliga tyngd
och din egen

Skriv!

/Peter Curman

Solig söndag

Dagens och årets sista brasträff var förlagd på stadens golfbana. En plats jag besökt vid bara ett fåtal gånger i mitt liv. Sist på skidor.

Tyvärr fick jag ingen bra bild men det var strålande sol, isande vindar och blev 4 km i sakta lunk. Vi grillade korv, drack kaffe och pratade med bekanta. En väldigt trevlig start på en söndag.

Nu har jag lite småfrusen krupit ned under dubbla filtar i soffan och ska ägna dagen åt litteratur, film och allmänt slappande vilket känns extra berättigat efter att den kyliga hurtiga förmiddagen.

Min livbåt, min ö

Jag är lite vilsen i det novembergråa töcknet. Jag har ingen motivation eller tydligt mål. Jag mår bra när jag jobbar, vårdar…har en uppgift. Jag klappar svettiga pannor, sondmatar och matar grisar. En rätt ok kombination på jobb. På måndag ska jag på intervju. Ännu en svårt sjuk person. Det känns rätt för tillfället.

Men livet känns inget särskilt just nu. Bara tråkigt. I kväll har jag irrat runt med bilen med paradoxala känslor efter något förflutet jag inte trivdes med, men ändå har jag längtat så enormt efter något jag ändå älskade just då. Det finns alltid två sidor av myntet. I bland vrider det upp sig. Baksidan gör sig påmind. Och så väller en ologisk längtan upp och nån slags hissnande sorg, som jag trampat vatten i med näsan nätt och jämt över ytan. I bland lätt drunknade.

Men då, just då…plingar telefonen till. Läffe undrar om vi ska gå på brasträff i morgon bitti. Min älskade vän. Just när jag irrar runt i mörkret och tappat fotfästet lite, då jag halkar runt i någon slags dy utan fasta svar. Men han är min ö. I bland glömmer jag nästan bort honom men då kommer han med hela sin ö som en livbåt.

Klart vi ska gå på brasträff. Kvällens mörker får ett nytt skimmer och morgondagen som ännu inte grytt blir ändå min stjärna att följa.

Ljus och vänskap

Jag har varit lite extra social sista tiden och träffat lite mer sporadiska vänner. Det är när man träffar dem och liksom ska ”berätta i kapp” saker som man får insikter. Man landar på något vis i sin egen verklighet. Det är lite svårt att beskriva. Kompis Anders var här för första gången i nya lägenheten, och jag visade runt sprudlande glad. Senare i soffan säger han rakt ut att hela jag är som en ny människa. Det kändes så bra.

En ungdomsvän tillbringade en hel dag här förra veckan. Det gav nog honom mer än det gav mig, men han sa att han upplevde en sådan harmoni och lugn här och det är precis vad jag själv känner så härligt om andra kan känna det också.

I går ägnade jag flera timmar med mitt ex. Han har inte varit här sedan han hjälpte mig med flytten. Då var det allmänt kaos och jag hade precis kommit hem från sjukhuset efter operationen. Nu hade vi massor att prata om. Han är en av de få människorna på jorden jag kan känna mig fullständigt avslappnad med. Jag kan se ut hur som helst, inte skämmas för diskberget, gå på toa med dörren pyttelite på glänt och fortsätta babbla från toan, gråta en skvätt när jag berättade om Lillans sista dygn, berätta om grabbarnas utveckling och veta att han faktiskt bryr sig om dem och vi ventilerade jobb, livsutveckling, skvallrade lite om bekanta och prata om våra gemensamma geocacher.

Tiden går så fort när vi ses. Fast det inte funkade att leva ihop känner jag ändå en sådan värme till honom. Bryr mig om hur han mår och gläds åt att han har en ny relation. Ändå är det alltid en liten del av mig som ofta får separationsångest sedan när vi ska skiljas åt. Det är en sådan dubbel känsla som jag alltid har så svårt att förklara. Men mest handlar det om att känner mig så oerhört avslappnad med honom, och att jag helt enkelt mår så gott när jag kan umgås och vara i den känslan. Vi bestämde att ses snart igen och äta sushi. En gemensam passion vi har.

Glad i själen efter att släppt av exet åkte jag till Pingstkyrkans second hand. November är så oerhört grå. Mitt vardagsrum är lite för mörkt. På loppiset hittade jag två lampor. För 165 kr tillsammans. Fast jag egentligen inte har råd med det trots att det var billigt och fast det var vinterjacka till W som var det viktiga, köpte jag lamporna.

Jag balanserade den höga rislampan och lirkade den genom dörröppningar och lyckades få plats med den i lilla forden som var till bredden fylld med 4 vinterdäck, återvinning och en teleskopstege.

Väl hemma när jag installerade lamporna kändes investeringen helt rätt, fast mitt saldo är skrämmande lågt just nu. Men det struntar jag i. Ljus är viktigare än pengar, för ljus blir man glad och pigg av och då orkar jag gå mycket mer, och baka och göra mer storkok och då tjänar jag pengar, så i slutändan kanske den lilla förlusten är en vinst.

Jag är i alla fall glad för lamporna. Jag behövde verkligen 2 extra ljuskällor och båda två känns helt rätt. Det är så häftigt när man bara hittar saker så där kort efter att man visualiserat behovet. Jag fantiserar alltid om en högre makt som drar i trådar, och placerar saker i rätt tid och leder folk dit sedan och drar i andras trådar så de leds åt annat håll så att rätt sak kommer i rätt händer. Det KAN vara en slump men livet blir så mycket roligare när man vägrar tro på slumpen.

Varde ljus och vänskap så välkomnar jag villigt vardagens varierande vedermödor.