Bra förmiddag

W börjar sent på tisdagar. Inte förrän 12.10. Om han fick välja hade han suttit i sin soffa och spelat dator hela den förmiddagen, som han alltid gör. Det är inte lätt att motivera honom och ger man honom alternativ får han beslutsångest och fastnar i det. Jag har bestämt enväldigt att de där förmiddagarna, om han är hos mig, ska ägnas på något vettigt sätt. Till exempel motion, göra lite sysslor hemma, handla eller gå ut med hunden. Inte för att vara en slavdrivare utan för hans hälsas skull. Så jag bestämmer oftast åt honom och han suckar och gör det, men tror ändå han mår bättre av det.

I dag fick jag honom att baka fröknäcke. Det brukar han gilla. Sedan åkte vi ut med Meya till den fina stenstranden nära oss. Meya badade som hon aldrig gjort förut. Inte med hela kroppen men gick länge ut än hon brukar och var i vattnet nästan hela tiden. Det var nog kylan som lockade henne. Vi skrattade åt henne när hon balanserade på hala stenar och i bland halkade i vattnet.

Det är så grått som jag aldrig upplevt en november tror jag. Det är segt att ge sig ut. Att W var med idag motiverade mig extra. Och Meya hade verkligen kul där på stranden.

W övningskörde igår kväll och idag fick han köra till skolan. Det går verkligen bra nu. Han växlar bättre, kan märka själv när han ska växla och kör mycket mjukare och stabilare nu. Det är riktigt kul att se framstegen så fort. Nu ska vi nog börja öva på att backa snart.

En bra förmiddag. Mycket har blivit gjort och jag kan med gott samvete skrota i soffan ett tag och spela spel på mobilen 😊 Wordfeud, Betapet, Quizkampen och Ruzzle är de som går varma. Har jag nån bloggvän som vill ta en match så heter jag Thirre75 på alla ställen.

Bedjande ögon

Meya som varit väldigt lugn inomhus har plötsligt börjat leka väldigt mycket. Kanske nån slags pubertetsenergi? Hon vill gärna få med oss och kan stå framför soffan framför tv:n och pipa frenetiskt med en pipleksak och stirra utmanande på oss. Vi har inte lekt så mycket med henne inne eftersom hon lätt kan gå upp i varv och bli skällig, men på sista tiden så är det inte så. Vi rusar tyst fram och tillbaka och jagar varann och har en kamp om leksaken hon springer runt med och aldrig vill ge oss.

På sista tiden har jag ofta gett med mig och lekt inne med henne. Det är ju kul, men samtidigt får hon lite makt över oss. Det kanske inte är bra. Jag vacklar lite och nekar henne lek ibland. Men idag såg hon ut så här.

Inte full i fan och med glimten i ögat. Inte glatt flämtande och med utmanande blick och tungan hängande på sidan. Utan beeeedjande. Jag var seg och kollade på Netflix, men de där ögonen gav mig dåligt samvete.

Det blev en sväng till hundlekplatsen och en rejäl promenad efteråt. Nöjd hund och en piggare matte som orkade ta tag i ett diskberg efteråt.

Vi tältar

Augustis utenatt var ju tvungen att bli av och nu är ju vädret helt perfekt. Stilla och varmt. Jag vet en strand som få andra vet om. På väg hit upptäckte jag en bom jag aldrig sett förut och blev förtvivlad för jag var sent ute och hade ingen plan B. Bommen var inte låst dock så jag sköt den åt sidan och körde kaxigt vidare. Hoppas jag inte blir inlåst! 🙂

Meya har haft så kul på stranden och rusat omkring både och små korta svängar in i skogen, men tillslut blev jag orolig och band henne. Hon fann sig fort och bara ligger i sanden och kopplar av.

Lommens skin hörs över den spegelblanka sjön och i solnedgången kom en kajakist paddlande. Det såg så fridfullt ut.

Vi har suttit här och sett himlen bli allt mer skär och hört gäddor slå i vassen. Detta blir Meyas allra första tältnatt. Jag hoppas hon kommer gilla det. Hon har varit inne i tältet och käkat lite hundgodis hittills, men än sitter vi på stranden.

Nu är det snart alldeles mörkt och vindkraftverkens lampor har tänts. Jag orkade inte göra någon brasa i dag. Det var skönt att bara sitta här i stillheten. Nu ska vi nog krypa in i tältet.

Nattpromenad

I går hade jag en ensam eftermiddag och kväll. Jag hade Meya så klart, men grabbarna var på bio med G och brorsan var på fotboll i Degerfors.

Först plöjde jag igenom de sista avsnitten av The handmade’s tale, men efter det kände jag mig rastlös och bestämde mig för kvällspromenad. Kvällen var så där härlig som bara kvällar i augusti kan vara. Mörk,vindstilla, frisk och lagom varm på samma gång.

Meya bör inte gå för mycket på asfalt i början men jag hittade gräsiga vägar nästan överallt och vi hamnade nere i stan. Tänkte att det kunde vara en lagom stadsträning för hunden på kvällen.

Det var livat som det kan vara nere i stan en lördagkväll. I skateparken var det fullt med tonåringar som åkte. Raggarbilar som spelade hög musik. Ungdomar som skränade. Mopeder som körde hit och dit. Fullsatt på krogen inre hamn. Vi satt där på andra sidan älven och lyssnade på uppträdandet en stund.

Vi gick genom mörka gator och parker. Och hamnade i den stora lekparken. Där fick jag för mig att lägga mig på rygg i den stora kinagungan och lockade upp Meya i den. Hon hamnade med överkroppen på min mage och där låg vi och gungade lätt en bra stund. Jag tänkte: här ligger jag en 44-årig kvinna och gungar i en lekpark en lördagkväll, men med en hund på magen kändes det fullt naturligt.

Det var en väldigt trevlig kvällspromenad. Meya brydde sig inte om en enda människa och reagerade knappt ens när ett gäng ungdomar smällde av en rejäl smällare i en gångtunnel nära oss. Hon bara nosade glatt med hög svans.

Vi kom hem efter 1 och jag var uppåt efter vår promenad och snackade med grabbarna en stund. Vissa dagar är bättre än andra. Denna var bra från början till slut.

Meya på Vänern

I dag fick jag och Meya följa med Crill ut med båten. Det gick hur bra som helst.

Crill startade motorn och Meya brydde sig inte ett dugg. Han testade att gasa på men hon var helt lugn ändå.

Det blåste lite för mycket för att lägga till där vi tänkt. Båten har inga fendrar än. Det gjorde inte så mycket. Vi åkte runt och i bland låg vi bara och gled och satt och pratade. En havsörn flög alldeles över oss och vi såg den flera gånger kring Saxholmen.

Jag var jätteglad att Meya var såpass orädd och hade kul ute på sjön.

Vi har redan planerat nästa tur men just nu är jag bara glad i hela kroppen, att saker jag älskar funkar så bra med denna vackra vovve.

Besiktning och hundlektioner

Min lilla bil gick igenom besiktningen denna dag. Ett snedslitet framdäck och en bromslampa är väl en piss i havet efter att varit så nervös att jag nästan grät.

Fast på besiktningen läste jag illustrerad vetenskap lätt tillbakalutad i stolen och verkligen läste tidningen med stort intresse. Tittade knappt på besiktningskvinnan (fast jag kikade i smyg), precis som om mitt spelade lugn skulle rädda mig. Bad böner om att eventuella fel skulle trollas bort där och då.

Efteråt firade vi genom att shoppa på loppis och köpte nybakade wienerbröd. Jag sjöng med till Rockklassiker på radion.

J gick runt och rastade Meya under tiden och efter det åkte vi till en gammal geocachingkompis till mig G-g. Han är inne på den andra schäferhunden sedan jag lärde känna honom. Den första är död sedan några år tillbaka. Båda oerhört väluppfostrade och han har en imponerande pli på dem trots att han knappt säger ett ord. De går/gick lösa utan koppel, duktiga på att söka, ber/bad ödmjukt om lov osv.

Jag ville få lite råd och tips av honom och låta hundarna leka. Hans jätteschäfer var inte så lekfull dock men Meya hade kul ändå. Han visade mig många bra grejer och jag tog till mig så mycket jag bara kunde.

Han brukar paddla kanot med sin hund. Det vill jag också kunna göra. Han visade hur han först övat med sin hund genom att köra runt henne i skottkärra och det älskar hon numera!

Vi fikade i hans trädgård och åkte sedan hem till Kristinehamn igen med en trött valp och en trött Lillhusse och matte.

Kära bror

På förmiddagen åkte jag och grabbarna ut med Meya och gick en liten slinga i skogen. Sedan lekte vi och busade med henne på en fotbollsplan och vi turades om att göra inkallningar från alla håll och hon rusade glatt emellan oss och fick så klart en massa godis i belöning. Jättekul!

Men just nu är det roligaste att min kära bror är här. Barnen har haft hand om vovven hela dagen idag och vi drog ut och fiskade en stund. Det blåste ostlig vind. Tydligen den sämsta vind som finns när det gäller fiske och det märktes för förutom att jag förlorade lite mask till blankfiskar på pimpel så fick vi ingenting.

Vi hade ändå en trevlig stund och mycket att prata om. Det fläktade skönt vid Vänern och livet kändes allmänt gött.

Bra dag

I dag vaknade jag upp och kände mig glad. Oron som jag känt igår var borta. Och Meya har varit en mycket gladare vovve idag. Ätit lite mer, varit med oss mycket mer. När vi vek tvätt låg hon nästan mitt i tvätthögen mellan oss och när vi åt lunch i trädgården låg hon tryckt mot våra ben en stund. Hon har också gjort sina första bus. Snott en strumpa och rullat ut en hel toarulle 😄Hon har också blivit lite tuffare och skäller på grannarna i trädgårdarna bredvid.

Uppfödaren ringde och vi hade ett väldigt bra samtal som stärkte mig ännu mer. Hon tipsade bla att hälla vatten på och göra isglass av hundmaten. Det var faktiskt populärt. Lite sysselsättning också.

Det har varit för varmt för promenader idag. Vi har mest hållit oss i trädgården, men framåt kvällen skrev Läffe ett sms och undrade om vi ville komma till Oljehamnen. Vi åkte dit och pratade en stund.

Sedan gick vi in i skogen för att plocka svamp. 15 meter spårlina i skogen är krångligt!! Efter att fastnat femtioelva gånger och det mest var besvärligt att gå i sicksack och leta svamp tog jag mod till mig och släppte henne. Uppfödaren har alltid haft henne lös i skogen och hon peppade mig och sa att hon aldrig kunde tro att Meya skulle dra iväg. Ett par gånger dröjde hon lite med att komma på inkallning men till slut kom hon alltid rusande med glada höga skutt. Väldigt roligt att se henne så glad i skogen. Hon hoppade verkligen lyckligt omkring, gjorde rusningar hit och dit.

Det blev några liter svamp också. Gula kantareller och några tegelsoppar.

Nu ska jag och grabbarna äta varma mackor med kantareller på.

Den oroliga hönsmamman

Det har varit mycket tankar och lite oro kopplat till Meya. Hon tappade aptiten och på senaste dagarna äter hon kanske bara någon deciliter om dagen av sin matranson. Fast får mycket belöningsgodisar. Hon har dragit sig undan sällskap och varit rätt så off.

Jag förstår ju att det förmodligen har med omställningen och lite depp att göra men blir ändå orolig. I samband med att hon har varit så off och dragit sig undan blir det svårt att knyta an till henne och besvikelser har sköljt över mig. Hon vill inte gosa i soffan och typ struntar i oss. Jag känner inga band mellan oss.

Skogen gillar hon men kantareller var rätt trista.

MEN jag fattar ju att saker utvecklas och växer fram. Men i min oro växte någon slags ångest och tvivel fram.

I går fikade jag med G och Läffe i hembygdsgården. Jag ventilerade och ältade hur jag kände och de peppade och stöttade så klart, och uppmuntrade mig att åka hem till Maggan. Hon har hästar, kaniner och 4 colliehundar. Hon lever för djur och är en varm och go person. Där togs vi emot med stora famnen. Maggan tog bilder på Meya och skickade till sina hundkompisar, ringde till en hundkompis och berättade om henne, gav Meya godisar och hundarna rusade runt och lekte. Och jag ventilerade mina känslor lite och Maggan hade bra svar på allt. Efter en liten stunds lek hittade Meya ett hundöra och lade sig helt sonika och tuggade på det.

Här badade jag länge i förrgår. Meya badade halva kroppen.

Jag som förväntar mig att en valp ska ha mer bus och energi i sig undrade om det verkligen är normalt att en valp så fort tröttnar på att leka. Maggan hade så klart bra svar på det också.

– Kära du. Det är VARMT. INGEN hund har energi att busa nu. Och hon är inte asocial, hon är SJÄLVSTÄNDIG och TRYGG osv osv.

Sedan bjöd hon med mig till vår stads hundlekplats lilla privata chattgrupp, där ett gäng med snälla hundar stämmer träff i hundrastgården.

Jag åkte därifrån och kände mig lättad och på gott humör. Bestämde att jag måste släppa oron och börja vara mitt normala jag. Så jag och Läffe åkte och fiskade i Oljehamnen. Meya knöts med långkoppel i skuggan med en skål vatten och ett tuggben och var HUR cool som helst med det trots att vi ofta rörde oss en bit där ifrån.

Det kom lite fler folk. Hon gläfste lite på dem. De hälsade på henne och då blev hon lugn och återgick till sitt direkt igen. Det kom 3 invandrare som brukar röka vattenpipa på piren. Jag bestämde att Meya inte behövde hälsa på dem. Höll in henne lite och distraherade och hon brydde sig inte om dem alls. Nästa gång de gick förbi henne var jag inte ens nära men hon låg still och bara tittade på dem. Då blev jag hur stolt som helst!!

Jag har lite svårt att landa i mitt nya hundliv men jag bearbetar grejer, genom att skriva, prata om det och snart är detta min självklara vardag men det tar alltid ett par veckor för mig att inte vara så upptrissad inombords. Det är nästan som när jag inleder ett förhållande. Jag känner stress och lite småångest och har svårt att vara mig själv.

Det är varmt! Man vet knappt var man ska ta vägen. Nu på morgonen har vi 28 grader inne. Meya ligger inne på toan.

Första dagen med Meya

Det blev 2 timmars besök hos uppfödaren där både hon och hennes man berättade och visade oss massor. Vi satt ute i trädgården med en stor flock hundar. Alla skällde när vi kom. Alla hälsade på sitt sätt. Sedan gick var och en och gjorde sitt. Ingen brydde sig nämnvärt om oss. Meyas pappa var högst i rang och som en kunglig fluffig värdig lugn björn. Där kunde man verkligen se ett bra psyke och det gav mig hopp.

Resan hem gick jättebra. Meya satt först i knät på W och sedan i knät på J och sedan låg hon mest och sov hela vägen. Hundar SKA sitta fast i bil men första resan ville vi att hon bara skulle ha det positivt och vara nära den hon ville.

Hon valde att sova på vår kylbag hem.

Väl hemma har hon varit lugnare än jag kunde tro, fast det märks att hon inte riktigt vet var hon ska vara än. Hon vankade mellan oss en hel del men mest var hon inne hos grabbarna.

Det har hänt några olyckor inomhus. Hon har inte ro att göra sina behov ute utan de verkar ske så fort vi kommer in. Jag tog för givet att hon var rumsren så det var en fråga jag aldrig ställde till uppfödaren, men det kanske också beror på stress och att det är så mycket nytt här. Vi får kämpa på att få in kiss- och bajsrutiner ute. Jag har läst lite hur man ska göra.

Hon har sin lite ulliga fluffiga bebispäls än. Den kommer att bli mycket längre och fluffigare sedan. Hennes päls är gjord för att reglera både värme och kyla, och vi får ALDRIG om möjligt tvätta pälsen med schampo. Uppfödaren berättade att en av hanhundarna badade snabbt i en sjö och blev inte ens blöt genom pälsen 😊

Hittills så tycker jag hon verkar väldigt stabil. Hon har inte skällt och pipit, och sovit gott i natt. Hon är där vi är men är något reserverad. Hon klappas gärna och visar glädje men föredrog att ligga på golvet fast vi försökte locka upp henne i soffan. Men nu på morgonen har hon myst i soffan med mig.

Det kommer bli mycket blogginlägg om denna vovve så klart. Nu i början under lära-känna-fasen kommer det säker handla om allt hon gör och inte gör. Sedan blir hon mer en naturlig del av våran vardag.

Just nu känner vi inte varann. Vi har inte knutit an riktigt. Hon älskar inte oss än men det känns oerhört bra att ha henne här.