Ofrivilligt storkok

Gissa om jag haft SKOJ, i dag. Jag kom hem från jobbet och var ganska trött. Tänkte vila. Sedan bjussa Läffe på middag. När jag skulle plocka fram något ur frysen för att tina upptäckte jag att saker nästan flöt i frysen. En kontakt var halvt ur. Jag måste! Måste, se till att jag har tillräckligt många kontakter så jag slipper dra ur och i…..men men…..gilla läget när läget är som läget är.

Tjohoo, vad kul att laga flera kilo mat, tänkte jag och dansade en liten segerdans i köket.

Sedan var det bara att sätta igång. 1,5 kg färs, 1 kg fisk, Fläskytterfilé, 2 karréer, Frysta halvfabrikatköttbullar, en liten falukorvssnutt tillagades. En del dumpstrade grillkorvar och några prinskorvar slängdes bort.

Läffe dök upp mitt i kaoset. Grytor, matlådor, plåtar m.m överallt. Han fick välja på en massa rätter till middag men det slutade med att han fick smaka på allihop 😄

Inget ont som inte har något gott med sig. Jag har många matlådor. Det blev bl a. 2 sorters fiskgrytor, massor av pannbiffar, köttfärssås, köttgryta och lite till.

Jag har för första gången gjort pannbiff i ugn och torskgryta med kokosmjölk. Nöden är uppfinningarnas moder, sägs det ju.

En DEL av storkoket.

Gilla läget när det är förkylt och snorhalt

Planen var att göra nåt kul med grabbarna de sista dagarna på lovet. Jag hade rekat en hel del och tänkte slå till på stort med lunchbuffé på ett favvoställe och ett billigt hotell i Örebro.

Men kroppen bestämde sig för att bli sjuk. Inte så konstigt. Jag har stått böjd i flera dagar över en sjuk hostande person och skyfflat slem.

Efter en dusch, kaffe, frukost och min egna hälsobrygd kände jag ändå mig hyfsat stark, men ute är det isgator. Verkligen isgator överallt och istrottoarer. G kom med min bil som mer eller mindre bor hos honom nu, eftersom hans bil kapsejsat. Han mer eller mindre beordrade mig att inte åka någonstans i dag!

Vi skjutsade honom tillbaka hem och överallt såg vi slirande bilar och och människor som hasade sig fram.

Man får tänka om och göra det bästa av de nya planerna.

– Stanna inne

– Kolla filmer

– Laga god mat=Honungsmarinerade kycklinglår med hemgjord jordnötssås.

– Kanske baka?

– Vila mycket

– Dricka mycket

– Dricka hälsobrygd. I dag bestående av Sprängticka, kanelstång, mycket färsk ingefära, fänkål, ringblomma, pressad citron och gurkmeja. Drickes varm med massa honung.

– Gilla läget. Inte deppa. Inte tänka på vad man missar, utan vad man har här och nu. Det känns rätt ok. Att min kropp är allmänt sjuk OCH total superhalka är en bra kombination. Världen sätter stopp för den sjuka kroppen som ofta vill fortsätta ändå, fullfölja sin plan. Envisheten och det positiva tänket brukar övertala kroppen som inte har en lika stark röst. Men halkan överröstade allt i dag.

I går efter jobbet gick jag förbi en olycka i centrala Kristinehamn. En bil hade kört rakt över en rondell och rakt in i flera parkerade bilar. Jag kom kort efter innan ambulansen kört iväg den skadade.

Jag gick och funderade hur det kunde gått till och antog att bilföraren måste blivit sjuk under färd. Jag fortsatte min promenad och hörde hur en helikopter gick ned för landning i närheten. Ambulansen passerade mig med blåljus. Jag förstod att helikoptern förmodligen skulle hämta mannen och då är det riktigt allvarligt.

I dag när barnen och jag åkte förbi såg jag massa tända ljus på olycksplatsen och förstod att föraren dött. En man i 50-årsåldern läste jag precis. Det kunde varit jag. Det kunde varit någon jag känner. Det kanske ÄR någon jag känner. Man missar en del när man inte har Facebook. Jag har tagit bort Facebook från telefonen för att testa att vara utan och min sega dator orkar jag sällan sätta på.

Döden finns där så nära. Jag håller den i handen på jobbet och den finns på där på gatan utanför.

I dag är jag extra tacksam för mitt liv, för mina barn och vårat varma hem. Att jag är lite förkyld bekommer mig knappt.

Det finns de som har det så himla mycket värre. Det är inte alltid det funkar att tänka så men i dag gör det verkligen det.

Novembernaturen

Jag längtade ut till skogen och igår hann jag med en liten tur innan jobbet. Men när jag väl lufsade runt där infann sig ingen större entusiasm. Skogen var tyst och det gråa var som gråast. Luften var fuktig och det var allmänt dystert. Men frisk luft och att insupa lite natur är nog oavsett humör bra. Den lite omotiverade novembersjälen behöver liksom tvingas ut och ruskas om.

Jag hittade 4 halvledsna kantareller och en liten bunt tappra trattkantareller, men de sistnämnda var för blyga för att visa upp sig på bild. Eller så fick jag så bråttom till jobbet att jag glömde fota dem, fast jag gillar beskrivningen av blyga trattkantareller 🙂

Det blev mer skog på arbetstid senare. Mer luft och novemberfukt i håret, vänerutsikt, ekorrar, betande kor, lekande kalvar, vackra stugor med sjöutsikt, skratt och prat. Och mera steg.

13000 steg en gråtrist november får man vara nöjd med. Men mest känner jag mig allmänt grå och trist just nu, hela jag. Det är nog som det är. Man får kämpa lite extra för att skaka om själen. Man får leta lite extra efter guldkornen. De finns där i grådiset.

Offer till träsket

Jag ringde J för att kolla var han tagit vägen efter skolan och för att fråga om han ville hänga med och handla.

Om jag kunde hämta honom med bil skulle det passa väldigt bra, sa han, eftersom han bara hade en sko. Han skulle hjälpa en kompis som tappat sin mobil i ett träsk under en bro. Han fastnade med foten i träsket och skon försvann. Kompisens mobil också.

Jag kunde inte bli arg. Tänkte bara…puhhh, att det var billiga skor som ändå började gå sönder.

Jag letade fram hans vinterskor i klädkammaren och åkte och hämtade honom där han satt lerig i en busskur med en sko.

I bland försvinner skor i träsk. Det är något vi alla går igenom. Jag tror minsann att åtminstone jag gått igenom det en gång. Då är det inte mycket att göra än att tacka den sko man har kvar för den här tiden.

Det gjorde J, när han slängde sin leriga sko i soptunnan.

De var en kort tid men det var ändå BRA skor, sa han.

Och nu undrar jag varför jag skriver ett blogginlägg om detta. För att förlora en sko till ett träsk kan vara en rätt intressant upplevelse? Kanske för att det kändes lite fint att få hämta sin leriga son i en busskur? Att jag är glad att jag köpte vinterskor på rea i somras? Att jag är tacksam att inte träsket svalde min son? Att det var passande att jag har tvättstugan just nu.

Mår lite mysko och PMSig och går hand i hand med döden

Jag vaknade upp 05.45 efter att ha drömt om en jättehög kran där man hissade upp smågrisar, väldigt stora grisar och bufflar. En och en i selar som träddes på djuren. På marken stod de ihopsamlade i en stor flock och väntade. Väldigt mysko dröm. Att djuren liknade Pokémons än verkliga djur var inte lika skumt. Jag spelar ju ändå Pokémon dagligen och lite extra i går.

Jag lämnade in G:s bil på verkstaden klockan 7 och tog en promenad hemåt, fast en omväg runt kyrkogården. Jag tycker om att strosa där, men myskokänslan var kvar.

Ett tryck i huvudet och en molande lätt ångest, som jag inte hittar någon källa till. Kanske bara min vanliga höstdepp, men troligtvis PMS känner jag nu. Jag kallar det PMS trots att jag är hysterektomerad och inte har nån livmoder som producerar mens. Men jag har fortfarande en vänsteräggstock som producerar ägg och ställer till hormonella kaos i min kropp.

I bland tror jag att jag drabbats av en depression, ser världen nattsvart, ser ingen mening med mitt liv och ifrågasätter min egen existens. Så är det ”bara” PMS. Jag hann bli 40 år innan jag lyckades se sambanden.

Men röra på sig är alltid bra, hur man än mår. Och att inte grotta in sig allt för mycket i den dunkla olustkänslan. Man kan ju tro att jag blir extra dyster på en kyrkogård men det blir jag inte. Jag blir mer tacksam att jag lever. Kyrkogården är bara en vacker plats för mig. Döden är något som finns där ute i det vanliga livet.

Just nu lär jag upp mig på ett ställe där vi utför palliativ vård. Alltså vård i livets slutskede. Men inte ens där tänker jag så mycket på döden utan gör livet så bra det går medan liv fortfarande finns. Att göra livets slutskede så bekvämt det går, så behagligt det går. Det är en fin uppgift. Jag känner en vördnad inför det.

Jag vet att så fort jag kommer till arbetsplatsen med min småmolande mage och lätt gnagande ångest, så kommer det hamna i skymundan. Jag kommer lägga allt mitt fokus på en person som har det så mycket svårare än jag. Tills dess dricker jag kaffe, kollar på Maria Wern och försöker gilla läget.

Ruskväder

I dag denna regniga måndag är jag extra glad att vi tog tillvara på solen i går. Jag jobbar i stan i dag. Ganska centralt och jag har lovat mig själv att cykla eller gå om jag jobbar i stan. I dag blev det regnställ och vantar på.

Jag bor på en höjd numera och lyckas rulla nästan ända ned till stan. Det blåser lite men hösten är vacker ändå. Även i stan.

Jag jobbar hos en man jag aldrig träffat förut. Jag var lite nervös hur det skulle gå, men det går bra. Oftast gör det ju det.

Trevlig vecka önskar jag er andra. Glömt inte bort att njuta av de små fina stunderna även i stressen. Och gilla läget när läget är som det är. Vardagen blir så mycket trevligare då.

Den nakna kocken

Dagens medicin för självömkan och negativitet.

• Bra musik högt. I dag blev det Therion. Symfonirock tror jag det kallas.

• Steka pannkakor och städa köket naken. Jag har aldrig gillat att gå runt naken förut men sen den varma sommaren insåg jag ändå nån slags tjusning i det. Och laga mat naken iklädd en mössa och knästrumpor. Det känns så knäppt och rebelliskt att jag fnittrar åt mig själv.

Efter matlådor för dygnspasset, en skinande diskbänk, en diskad disk och ett meddelande till grabbarna känns de värsta svarta molen skingrade.

• Berömmer mig själv och peppar högt och rakt ut i luften.

”Jäääkel vilka fina pannkakor! Titta va lätt det var att få köksbordet fint. En sak i taget. Det här går ju galant….osv. Positivt självprat sa en terapeut att det hette. Det ägnar jag mig mycket åt. I bland på knasiga dialekter.

• Jobba. I dag hos en pigg kille. Man hinner inte tänka på problem. Vi gick i elljusspåret och det gick så fort att jag fick håll. Men pigg blev jag 🙂 Denna blåsiga dag var det nästan det nästan lite dramatiskt att gå i skogen. Tallarna vajade och det susade och brusade högt.

Det är svårt att inte känna sig levande då.

Gilla läget

Först trodde jag att jag jobbade fredag kväll och lördag dag. Grabbarna och jag planerade in skräckfilm på bio på lördag.

Gilla läget nr 1. Jag hade visst förväxlat denna helgen. Det var lördag kväll och söndag dag. Vi får ta bion nästa helg. Det funkar det med även om det sved lite.

Gilla läget nr 2. Kollega ville byta pass. Så det blev lördag kväll+natt istället. Mycket bättre. Jag gillar läget på riktigt.

Gilla läget nr 3. Jag tänkte sova länge med tanke på det långa passet, men kl 6 ser jag att dagpersonalen sjukskrivit sig under natten. Vi får inte in nån vikarie. Nattpersonalen får stanna till 12 och jag jobbar 12-08. Blir stressad och kan inte somna om, så jag kliver upp och bestämmer mig för att gilla läget.

Det blev frukost i badkaret och lyssna på ring så spelar vi. Rätt okej start på en lördag. Man måste göra det bästa av situationer även om de inte blir som man tänkt sig.