Kiss

Jag sitter i bilen just nu och plötsligt dök en av mina favoritlåtar med Kiss upp, Detroit rock city.

Då kom ett av de käraste minnena fram. Året var 1997. Jag bodde i Stockholm och Kiss skulle spela på stadion.

Det var stort. Mina och brorsans ungdomsidoler. Det var innan internet hade blivit så stort och jag minns inte riktigt hur jag gjorde för att boka biljetter men jag tror det gjordes genom att ringa och ha väldig tur. Eller om jag rentutav befann mig vid en biljettbutik i city. Men tur hade jag! Jag minns när jag ringde till min bror och berättade att vi hade lyckats och vår totala glädje över detta.

Brorsan bodde i Kristinehamn då och var nyligen ryggopererad och gick med en korsett, men det hindrade oss inte. När dagen väl var inne möttes vi i Stockholm. Jag minns att det var sommar och sol, och min bror var längre efter scoliosoperationen. Hans ryggrad hade rätats ut och det var ovant att snegla upp mot honom.

Vi fick rätt dåliga platser på stadion, men vi var saliga ändå. Jag tror det var min första riktiga konsert. Och när Detroit rock city kom, ställde sig både brorsan och jag upp och vrålade av glädje med armarna resta. Att få se våra rockhjältar live var kungligt!

Det var tider det.

Det bästa fyndet jag gjort

Jag är inte så rik. Att köpa saker nya går helt enkelt inte alltid. Och jag är sådan att jag är van vid billiga saker eftersom jag nästan alltid handlat second hand.

J har ett väldigt litet rum. Han har en säng, ett skrivbord, ett sängbord och ett litet smalt skåp som tar upp rummet. Oftast har han legat i sin säng med laptop på magen. Vi började leta efter framåtbäddad soffa. Det finns många men nästan alla kräver en del bökande med att plocka ur dynor, lägga dit madrass efteråt och allmänt krångel.

Enda soffan jag kunde tänka mig var en Aspö. En soffa man bara viker ut med ett enda drag. Den finns på Mio för 14000 kronor! På Blocket fanns några få för 5000 kronor. Även det var för mycket i nuläget. Men när jag väl bestämmer mig för något blir jag nästan besatt och jag tror så mycket på trons kraft. Så mycket saker har kommit till mig, nästan som ett under. Plötsligt hittade jag en Aspösoffa på en annan annonssida för bara 600 kronor. I Uppsala. Jag trodde knappt det var sant men det var det.

Läffe och jag bestämde att vi skulle hyra släp och åka dit. Men först gick vi in på Mio och rekade. Soffan var enormt tung!! Att skruva isär den på plats kändes krångligt. Läffe är en god vän. Min bästa men han gillar inte krångel och hur optimistisk jag än är gav även jag upp. Åkte hem till J och berättade att det tyvärr inte blir någon soffa, kontaktade säljaren bad om ursäkt men drog mig ur.

Men något skrek i mig att ge upp den soffan var vansinne! Jag kände så starkt att det var helt fel. Jag kontaktade en annan kompis, som är positiviteten personifierad. Vi åkte till Mio tillsammans och tittade på soffan och ritningen på den. Den satt ihop med vara TVÅ skruvar och resten hakar och Thomas tyckte vi skulle åka till Uppsala bums!! 😄

Det blev ett par dagar senare. En kul resa. Strålande sol. Vi passade på att kolla på ett par bilar på vägen också. Vi skruvade isär soffan hur snabbt som helst och fick hjälp av säljarens son att bära ut den och åkte hemåt med triumf. Man ska aldrig ge upp något man tror på. Soffan fyllde upp nästan hela J:s rum, men det blev så himla bra. Jag är så tacksam för Thomas positiva inställning och för att han ställde upp på detta med glädje.

Vi pratade om detta på väg hem, vad en sådan här affär kan göra med en. Det blev en kul resa. Ett trevligt möte med kvinnan som sålde den, fika i hennes lilla kök, ett par bilar som jag inte ville ha men som stärkte mig i beslutet vilken bil jag egentligen skulle välja och framförallt blev vi stärkta i trons kraft. Att det mesta kommer till en bara man bestämmer sig för det och verkligen tror på det. Det stärkte också vår vänskap och gav oss ett väldigt roligt minne.

Vi ska fortsätta utveckla rummet med en vägglampa, hyllor på väggen ovanför och jag ska köpa en grå fotpall med förvaring för täcke och kudde.

Jag är så nöjd och glad. Mitt absolut bästa fynd. Tacksamhet för det jag leds till. Jag tror inte på slumpen. En del saker är bara meningen.

Vacker vandring

Jag och en gammal kompis vandrade en liten etapp igår med våra hundar. Jag var så upptagen med hålla koll på min hund och lyssna på hans livsöden, att jag inte förmådde mig att fota mer än själva skogshuggarstugan som var vårat mål.

Men det var en fin vandring genom storblockig grönmossig trollskog. Meya älskar att rusa upp på 3-4 meter höga stenblock så att jag blir livrädd att hon ska slå ihjäl sig eller bryta benen. Men det är svårt att låta bli att skratta när hon står där uppe med ett glatt varggrin.

Vi vandrade upp på Gällberget och sedan ned mot den lilla sjön Gällen. Där låg den lilla stugan på en höjd med utsikt över sjön. Tyvärr en låst stuga men med en fin grillplats, dass och vedbod. Här kommer jag med all säkerhet tillbringa en utenatt. Målet var att reka terrängen för att kolla om det skulle vara någorlunda bekvämt att kånka dit packning. Därför kollade vi in 2 stycken vägar dit. Den sista hade en mycket lätt terräng och bara någon kilometer från en parkering.

Vi satt på klippan vid sjön och åt våran matsäck. Hans schäfer simmade runt och slet i stockar under vattnet och gnagde på dem som en bäver. Min vovve badade benen lite och tittade fascinerat på den simmande hunden, men kände inte för att delta i badandet.

Solen sken och luften var så där underbar som bara septembers luft kan vara. Jag älskar livet sådana här dagar och vår vackra natur med så skiftande karaktärer.

Jag fick bita mig i tungan för att inte börja undervisa honom om alla svampar vi passerade men att sniffa på en blåmusseron som luktar starkt gummi kan man ju inte låta bli, och visa en blodriskas oranga blod och hur man skiljer en Karl-Johan från en tallsopp. Den lilla svampskolan var oundviklig.

Jag fick också några värdefulla tips i hundträning. Hans schäfer är oerhört väldresserad. Hon badade inte ens i sjön utan att be om lov. Jag har inga förväntningar att min lilla lapphund ska bli ens hälften så duktig, men tar till mig många små russin i kakan.

Nu längtar jag efter septembers utenatt. Jag längtar efter en brasa, kokkaffe och morgondimma. Men här och nu med en susande svamptork i köket. Här och nu i min Ikeasoffa, en kopp bryggkaffe och mina pösiga hemmabyxor, med P4 ur min lilla radio i fönstret med utsikt över villakvarteret. Där är det trots september ännu frodigt grönt och daggvått i gräsmattor som slutat klippas. Här och nu är också stunder att älska. Men jag väver denna morgon med färgglada minnen, nutid och min längtan.

Det jobbigaste vi gjort!

I går var det en tjej som lade ut 2 soffor på en bortskänkessida på Facebook. Jag tänkte att de kunde vara häftiga i W:s rum som är så stort att de ofta hänger där tillsammans.

Vi hyrde släp och åkte dit förut. Sofforna var större än jag trodde och jag har ont i höger arm sedan långt tillbaka. Grabbarna har ingen lyftteknik och dessutom var sofforna så himla tunga och fanns nästan inget ställe att ta tag i. Soffdynorna sitter förövrigt fast också. Att få upp 2-sitssoffan var svårt och att vi fick 3-sitssoffan var nästan ett under. Vi fick hasa den trappsteg för trappsteg upp för vår branta trappa. Vi slet så att svetten sprutade.

Väl inne i rummet insåg vi att de nog var lite väl stora. De får stå omlott. Precis som sofforna i vårt vardagsrum. I vårt hem är allt lite hur som helst men grabbarna är nöjda. Vi fick med ett soffbord också. Gratis alltihop! 😄

Bakom soffan har W sin säng som inte riktigt passar någon annanstans i det väldigt svårmöblerade rummet.

Vi har kört grejer till tippen. Bland annat den gamla lilla soffan från W:s rum. Vi lade ut en barnfåtölj på samma bortskänkessida. En kille hämtade den och skickade sen foto på sin nöjda lilla dotter och tackade så jättemycket! Han skrev att det kändes så kul att att han snart ska skänka bort något själv snart.

Sådant gör mig lycklig!! Det är sånt som ger mig hopp om livet. Att man ger varann. Att man hjälper varann. Jag är inte så rik och J tyckte vi skulle försöka sälja något, men min tro är att om man FÅR något så GER man något. Jag ringde även djurskyddets katt/hundhem och frågade om de ville ha en kattbur och lite kattmat efter vår lilla Kajsa som flög till katthimlen i tisdags. Det tog tacksamt emot. Det är så lätt att göra någon glad. Det är så lätt att hjälpa en medmänniska.

Jiiippiii

Jag har precis avslutat ett telefonsamtal med min nya chef.

Jag fick jobbet!!!

Jag börjar redan den 30 augusti och kommer jobba uteslutande dygnspass. Det kan inte bli bättre! Mycket ledigt. Bra lön.

Jag är sååå glad just nu

Chefen sa att hon velat ha mig hela tiden och jag hade mer timmar ihoptjänade än den andra tjejen som var tilltänkt, fast vi var 13 stycken som det stod emellan.

Nu är lättnaden stor. Först och främst ekonomisk trygghet men också ett jobb jag kommer att trivas med.

🌹Tack alla som hoppats och hållit tummar🌹

Idre

Vi kom iväg redan klockan 7 på morgonen och hade 35 mil framför oss. En rätt seg körning. Meya var duktig och sov mest hela vägen. Vi gjorde 3 stopp. Ett i Brattfallen utanför Hagfors. Sist jag var där var det helt torrlagt. Lite mer vatten denna gång.

Det gjorde sig inte alls på bild. Jag bara knäppte av fort för Meya ville absolut kika ned i stupet hela tiden! Brattfallen är djupa raviner som uppstått av istiden.

Vi stannade också till i Hedemora och vid Vasaloppsstarten i Sälen.

Väl framme i Idre blev vi så imponerade av stugan. En äldre dam hyrde ut den privat. Den är nog nästan lika stor som vår lägenhet. Skön soffa, 8 sängplatser, fullutrustat kök och wi-fi för 500 kr natten. Det får man knappt en ministuga på camping för. Och denna har det som nästan inga stugor har….hundtillåtet. Damen hade själv 2 stycken 🙂 Ska fota stugan lite mer.

Vi har 9 km till Idre Fjäll och strax ovanför det finns Nipfjället. Sveriges mest lättillgängliga fjäll. Man kan köra bil genom kalfjället. Bara det är en upplevelse.

Här tornar fjälltoppen Städjan upp sig.

Vi gick först fram till Nipgubben. Meya var först rädd för honom och skällde som besatt. Det tog ett par minuter för oss att övertyga henne att han var en snäll staty.

Sedan gick vi bara rakt ut i fjället. Inte särskilt långt. Det var en upplevelse att bara se allt det vackra runt oss. Renar som gick och betade överallt i sluttningarna, plocka hjortron och blåbär och njuta av luften och vidderna.

Vi hade Meya i lång löplina och hon var alltid ivrigt framför oss.

Vi fick tvinga henne att ta små pausar i bland för att vila.

Jag strosade runt där med ett leende och var bara lycklig i hela kroppen. Lycka att vara här igen. Lycka att grabbarna får se och uppleva detta. Lycka att ha en hund. Lycka att jag vågade fatta beslutet att åka hit fast jag knappt vet hur jag ska överleva ekonomiskt denna månad ut. Jag orkar inte bry mig. Jag får väl låna pengar i värsta fall. Men jag ägnade nästan en hel dag åt att laga käk och förbereda mat för de här dagarna. Hemgjord pizza, tjockpannkakor, biffar, sockerkaka mm.

Jag struntar i pengar. Nu är vi här och det är fantastiskt.

Sverige är fantastiskt! Så mycket fint det finns i vårat land. Och så mycket kvar som jag ännu inte sett. Och så mycket jag sett men ändå kan se med nya ögon.

Och grabbarna. Mina älskade söner. Jag är så tacksam att jag lyckas få med dem på små turer fortfarande. De är inte så pigga på äventyr när jag pratar om dem men alltid entusiastiska när vi väl är iväg.

Och renar på vägen är exotiskt för oss. Dessa 2 väjde inte alls. Vi stannade bilen på vägen och de gick rakt emot bilen och förbi bara en meter ifrån. Meya skällde upphetsat.

I dag är en ny dag. Vi har sovit gott efter gårdagens resa och bravader.

I dag ska vi besöka Fulufjället och Njupeskär och mest ta dagen som den kommer därefter.

En dag på Vänern

Vi bor så vackert här i Kristinehamn och det vackraste är vår Skärgård. Det är vår stolthet. Sjölivet är centralt för väldigt många personer här.

Jag och brorsan är uppväxta med båtliv, ö-liv och aktiviteter ute på isen vintertid.

Nu kommer jag sällan ut på Vänern men blir lika lycklig varje gång det sker. I går var en sån dag. En kär gammal vän, Crill, bjöd med oss. Bara att lämna bryggan och komma ut en liten bit är en bubblande lycka för mig. Men vi åkte inte bara en bit. Vi åkte ganska långt ut och testade bland annat att pimpla och djupfiska på ett ställe med 9 meters djup.

Men trots att ekolodet visade stim flera ggr och vi hade 3 välagnade pimpelspön på olika djup och Crill och brorsan körde kastspön så fick vi inget. Det var alldeles för varmt!

Vi testade både aborrställen och grunda vassvikar. Det gjorde inte mig något. Jag njöt av att åka båt, umgås och framförallt av allt det vackra. Segelbåtar i glittrande vatten, folk som badade från öar och båtar, Min brors glada min, Crills vackra bruna capuccinohud, sothönor i vassen och mina fina barn som fick vara med och uppleva detta.

Crill är äventyrlig som jag, full av energi och livsglädje. Att han och jag skulle bada var givet.

Vi stod på varsin sida i aktern på båten, räknade till tre och hoppade rakt ut i djupet. Sedan simmade vi till land, klättrade upp på ett berg och satt där och tittade ut över Vänern. Det var så vackert. J fotade oss när vi satt där.

Med Crill kan jag vara mig själv, säga precis allt till och jag kan visa min sargade, ärrade och rätt så tjocka kropp utan att bry mig. Det är en skön känsla.

Grabbarna som inte gillar fiske nåt värst hade kanske lite långtråkigt ibland men de gillar Crill så mycket och tycker att det är kul att umgås med honom, och när han lät dem köra med full gas med båtens 60 hästkrafters motor så var de väldigt nöjda.

Efter 6 timmar ute åkte vi igenom Hjalmarsundet igen. Crills brygga är precis i närheten av det.

Alla nöjda och vissa väldigt solsvedda. Brorsan kanske lite besviken som fiskat ihärdigt. Men en dag ute på Vänern kan man aldrig vara missnöjd med. Den här dagen hamnar i den där bomullsasken i mitt hjärta där jag förvarar de allra finaste minnen.

Crill har lovat att låta mig och Meya följa med någon dag. Jag har köpt en flytväst till henne och vill verkligen vänja henne vid båtar. Så fort vi får till det ska vi testa. Men denna gång fick hon vara hos G.

Första lönen

W har äntligen fått sin allra första lön, efter sommarjobbet. Han har längtat så länge efter en gaminglaptop och i dag for han iväg till Karlstad för att köpa en på Elgiganten.

Han har haft tålamod hela sommarlovet utan någon dator alls, men nu äntligen. Med lön och lite andra besparingar blev det en laptop för 8500. Jag hoppas han kommer vara nöjd med den länge.

Som mamma känner jag mig stolt på något vis. Han har jobbat, sparat och tänkt länge och väl igenom detta köp. Han är verkligen värd sin investering.

Svampskogen

Jag hade ett superbra sista sommarskift. Spelade boule med en av de boende, fick hjälpa en att städa hans mysiga stuga, lagade mat, plockade blommor till bordet, grillade korv, fick ett par kramar och allt kändes bara så bra.

I slutet av passet började jag fundera på vad jag egentligen skulle hitta på sedan. Inga grabbar hemma så jag kunde hitta på vad jag ville. Skogen…det kändes mest lockande. En kollega som längtade hem till TV och soffa tyckte jag skulle KOPPLA AV, vila och unna mig god mat i stället. Han kunde inte begripa att man kunde längta efter att plocka svamp efter en arbetsdag, men jag var inte trött. Och det är ju i naturen jag kopplar av mentalt.

Du har nog ADHD sa han och det var ju ingen nyhet. Det har jag nog alldeles säkert 😊

Kroppen kan bli lite trött till slut men jag känner knappt det. Jag bara går och går och jag älskar det jag ser. Jag ler åt alla naturens mirakel.

Jag pratar med skogen, svamparna och träden, och bara tankar frid och glädje.

Jag hittade en ny svampskog. Hundratals små små kantareller. Så där så jag knappt trodde mina ögon. Tänk om ingen plockar dem och jag återvänder om ett par veckor!!

Men jag hittade många lagom stora också. Många tegelsoppar, taggsvampar och lite kremlor.

Och nu vet jag hur Gallsoppar ser ut. Hittade jättemånga i dag. Jag fotade aldrig någon men det kändes bra att hitta dem, för jag har alltid undrat hur de ser ut på riktigt. Nu känner jag absolut ingen rädsla att förväxla Karl-Johan och gallsopp.

Det mörknade och plötsligt började det mullra i fjärran. Åskan närmade sig. Men då hade jag börjat känna mig klar sedan ett tag. Jag hann precis till bilen när regnet började vräka ned.

Nöjd med min fångst.

Det är så häftigt detta, vad naturen har att bjuda oss på. Jag upphör aldrig att fascineras och glädjas.

En bra dag

Jag har jobbat en rätt intensiv period. Jag har sommarvikariat på boendet ute på landet. Jag trivs så bra där. Jag har verkligen haft bra arbetsdagar och trivts med kollegorna. Men psykiskt kan man bli ganska trött. De boende har alla sina sätt att vara, men ingen där är särskilt enkel. Jag tror att jag kan säga det utan att bryta allt för mycket mot sekretess. Det är nog vida känt att det är ett ställe för lite svårare klientel. Men ingen dag utan skratt, och naturen, djuren, skogspromenader, trädgårdsarbete och mycket humor…det gör det svåra så mycket lättare. Men jag har varit trött de sista dagarna!

I natt sov jag ut. Två lediga dagar framför mig. Jag kände redan när jag vaknade att det här blir en bra dag, och det blev det.

Efter att J var klar hos tandläkare åkte vi till skogs för att titta efter svamp. Grabbarna var extra mycket engagerade denna gång och både hittade svamp själv och hjälpte till att plocka. Bara W kom med på bild i dag dock 🙂

Vädret var perfekt och myggorna inte särskilt irriterande. Och vi hittade rätt mycket för att vara i början på juli.

Sedan åkte vi vidare och grillade korv på vår lilla lila klotgrill som är perfekt att ta med i bilen.

Och väl hemma 2 avsnitt av Stranger things på Netflix och käkade stekta kantareller och rester av en gös jag fick i förrgår.

Helt enkelt en perfekt dag.

Just nu sitter jag ute i Skärgården och tittar på båtar som passerar i farleden.

Kvällen är stilla och jag känner tacksamhet för allt fint jag sett och upplevt i dag.