Bakdag/filmkväll

Det blev en skön fredag hemma igår. Ett par hundpromenader bara. Det blev inte så mycket latande som jag tänkt, utan en del städning och köksbestyr. Det kan vara vilsamt på sitt sätt.

Jag är helt pank. Trots att idreresan var billig hade jag egentligen inte råd med den. Det var det värt åndå. Jag har lånat lite pengar från grabbarnas sparkonton. Att vara pank är ingen större katastrof när man har välfyllda kylar, frysar och skafferi.

Fredagsmyset blev nybakt rulltårta, med egen hallonsylt som fyllning. Sedan hittade jag en kartong med vit chokladmousse som klickades på. I en liten plåtlåda i skafferiet har jag en massa tårtdekoreringssaker och där fanns det guldkulor. Och så några ananasbitar eftersom de ändå fanns hackade till pizzan. Jag skulle nog inte vinna en konditortävling med dem men kände mig löjligt stolt och nöjd ändå. Tur att man har så låga krav på sig själv.

Hemgjord pizza görs ofta i detta hem. Mjöl finns alltid (gör oftast deg på dinkel och rågsikt) och jag slänger på det som finns. På den främre blev det rökt kalkon, ananas och lök. På den bakre: salami, paprika och lök. W hjälpte till en hel del med pizzabaket.

Så för att vara helt pank blev fredagkvällen väldigt lyckad. Jag hoppas mina grabbar tar med sig det ut i sitt vuxenliv att man kan göra så mycket själv som de flesta går och köper. Visst, man får slita lite, men vi umgås under tiden. Alla bidrar, och vi pratar, lyssnar på musik och letar efter film vi ska titta på. Det är J:s jobb. Att leta film medan vi stökar i köket.

Denna blev det. Väldigt spännande!! Sci-FI/skräck. Jorden är invaderad av varelser med hyperkänsligt hörselsinnet. De som är riktigt riktigt tysta överlever. Familjen vi följer trippar runt barfota, talar teckenspråk och ljudisolerar sitt hem så mycket de bara kan. De planerar för ett väntade barn vars skrik absolut inte får höras.

Helt klart värd sina höga poäng på Imdb.

Många bäckar små…

Jag har tankat så jag klarar mina turer till jobbet i helgen. Jag har bakat och gjort storkok så jag har matlådor. Alltså behöver jag inte handla men om kortet är med så blir det så lätt en Cola Zero, kanske en tidning, en hämtkaffe, godis eller något annat jag inte behöver. Dumma köp helt helt enkelt.

Nu lämnar jag kortet på fruktfatet hela helgen. Inte så stort egentligen. Många har köpfria månader och år. Men att sluta okynneshandla och till att börja med ha en köpfri helg är ett steg för mig. Men jag måste vara så drastisk att jag lägger bort kortet. Missbrukarpersonligheten i mig behöver tydliga ramar.

Dagens dumpstringsfynd

2019 skulle ju bli ett lite sundare år….var det tänkt, men jag var lite rastlös efter filmkvällen och tog en liten biltur.

Biltur på kvällen kan lätt leda till dumpstring och det enda roliga ställe jag har just nu är en bensinmack. Lite stressad av mycket poliser och väktare på rull i kväll dumpstrade jag osett. Bara kastade in bruna påsar i bilen. Kollade igenom sedan på ett avskilt ställe. Åkte tillbaka och kastade tillbaka en del. Men ooops….det blev visst lite ändå.

Jag bullade upp allt på bordet och ropade på grabbarna. De stönade lite tonårsaktigt när jag bad dem komma och kolla på en sak. Sedan spärrade de upp ögonen och roffade glatt åt sig en varsin bulle. Nu ligger resten i frysen och jag behöver inte fundera på lääääänge vad jag ska bjussa på när jag får besök 😄

Våga lära sig

Jag älskar att lära mig nya saker. Det ger mig inte bara en kick. Det ger mig självförtroende i viss mån en trygghet. Iallafall om det rör sig om att kunna praktiska saker. Kan man själv så är man lite tryggare och starkare. Inte ständigt beroende av andra.

Som rätt så fattig singelkvinna har jag fått lära mig en hel del själv. T ex byta däck, greja med pannan, rensa avlopp, mindre reparationer, meka med gräsklippare, skruva med cyklar osv. Det tjänar man en och annan krona på. Framförallt så avskyr jag att behöva be om hjälp med precis allt.

Nu har jag åkt runt med ett lyse väldigt länge. Åtminstone över en vecka. Jag har aldrig bytt lampa själv och skjutit upp det länge för att jag helt enkelt inte vet hur man gör. Och när vuxna män säger att det är svårt och att inte de klarar det blir det liksom något jag nästan trott att jag inte fixar.

Jag åkte till Mekonomen i dag. Tänkte faktiskt be om hjälp men på parkeringen blev jag arg på mig själv som inte ens öppnat instruktionsboken. Jag åkte där ifrån, parkerade en bit bort, läste i boken och lyckades faktiskt komma en bit själv. Förutom att få loss själva lampan. Kände mig ändå ganska nöjd när jag köpte lampan och frågade om killen i kassan kunde förklara lite, vilket han gjorde bra.

Jag åkte förbi Läffe. Han har strikta rutiner så jag vet ofta var han är och lyckades pricka in honom på en parkering. Jag frågade om han kunde vara med som moraliskt stöd, vilket han var med ett leende trots minusgrader och begynnande mörker. Min goa vän ❤️ Med lite vägledning lyckades jag byta lampan. Det var trångt och lite småbökigt, men nu kan jag det. Det kändes väldigt triumferande.

Sensmoralen i detta inlägg är att åtminstone prova innan man ger upp. Och att inte vara FÖR stolt. Låta en kunnig visa. Och ALDRIG låta pessimister bestämma vad jag kan och inte kan, bara för att de inte kan. Och framförallt så handlar det mesta man inte tar tag i antingen om lathet eller rädsla. I mitt fall rädsla. Sådant man aldrig gjort som handlar om verktyg, bilar och teknik är rätt läskigt. Men nu är jag inte rädd för bilbelysning längre. Alltid något 😊

Veckans vegetariska och klimatprat

Jag ska inte tjata varje vecka om min veggomeny, eller så ska jag det för att inspirera. För vårt klimats skull bör alla äta mer vegetariskt. Klimatet är akut hotat och vi bör alla göra drastiska förändringar nu.

Jag bestämde mig i förrgår att tillsammans med barnen göra mer aktiva val för klimatet 2019. Skära ned bilkörningen ytterligare, handla ännu mer svenskt, spara ström mer, plastbanta och kanske något mer. Jag har inte hunnit göra strategierna färdiga.

Gårdagens meny:

Frukost:

Granatäpple och kvarg (granatäpple är nog inte så bra för klimatet? Exotiska frukter över huvudtaget?)

Men så gott!!

Lunch:

Omelett med egen svamp, ägg från stan, värmländsk mjölk och lite andra grönsaker.

Middag: Hemmagjorda veggobullar med fullkornspasta och chilisås.

Kvällsmat: Dumpstrad saffransbulle och ett äpple.

Att köpa begagnat gör jag alltid. Även julklappar. 75% av julklapparna i år är begagnade.

Märkeskläder och andra kläder, böcker, en fin dammsugare, en mobil, tv-spel. Årets julklapp är ett återvunnet plagg, så nu är det jag alltid gjort en trend. Jag utmanar er som läser att köpa något begagnat i julklapp. Att kolla på tradera, blocket, din stads fyndtorg på nätet, någon lokal försäljningssida på Facebook eller second hand butik/loppis.

Och varför inte en veggodag i veckan ni med som inte börjat än?

Det är inte för skoj skull längre. Det är viktigt och akut.

Päronsylt-Husmoderlighet på ny nivå

Jag gillar ju att laborera i köket. Laga mat, baka och testa nya saker. Det är ett intresse helt enkelt. Vi bakar allt till kalas, gör hemmagjord tårta, gör egna dressingar, potatissallader och marinader, undviker halvfabrikat osv.

Jag gillar så klart också att prata mat och berättar i bland glatt när jag testat något. Jag ser det inte som skryt utan glädje över saker man lyckats åstadkomma. Det är ju en känsla av triumf när man får till de perfekta bullarna till sist efter många misslyckanden. Eller när man blir positivt överraskad av någon spännande smakkombination.

I bland får jag lite syrliga kommentarer om att jag är präktig. De säger ”väldigt vad du är huslig då” och ler lite ironiskt. Eller så säger de att man är DUKTIG fast det inte låter berömmande. Men jag gör ju allt för att jag gillar det. För att det är roligt. Visst känner jag mig duktig i bland och en smula stolt, men i bland svider folks kommentar lite.

Jag nästan urskuldar mig och förmildrar min huslighet. Mörkar lite allt jag gör i köket för att det märks att många på något vis blir lite provocerade av det. Och när någon kallar mig ”värsta husmodern” brukar jag skämtsamt svara att jag minsann inte gjort egen buljong, saft eller sylt själv. För DET tycker jag är är symbolen för en riktig husmor.

Men nu jäklar har det syltats för första gången. Päronsylt blev det, för jag råkade ha lite överskott på päron. Och lite snopet trillade jag över citronsyra i en låda, som jag tydligen handlat på mig utan att veta vad man har det till. Dock överdoserade jag rätt mycket. Jag läste inte så noga i receptet så det blev en rätt syrlig sylt

Förutom päron, syltsocker, citronsyra och vanilj kryddade jag med ingefära och kardemumma (både mald och stött).

Det blev rätt så bra för att va första gången. Jag skulle dock vilja testa att göra lite nyttigare sylt utan syltsocker.

Lite fröknäcke blev det när jag ändå donade. Det är farligt gott. Jag skulle kunna käka upp en hel plåt själv, men har sansat mig så det finns lite till grabbarna kommer hem i morgon efter 6 dagars pappavistelse.

Fröknäcke kan jag verkligen rekommendera att göra. Det är väldigt enkelt att göra själv. När man klickar ut det på en plåt med bakplåtspapper är det smidigt att lägga ett bakplåtspapper ovanpå att platta till det med. Bakplåtspapper återanvänds till många bak. Både ekonomiskt och lite mer miljövänligt.

Thirre goes bananas och känner sig rik

I går jobbade jag med 2 personer som pratade ivrigt om sina 20 000-kronorssoffor från Mio och jämförde om de hade samma modell, hur de ska impregneras, vilka färger de finns i och den ena förfärades över att det blivit en ful fläck av spillt vatten. Utanför stod 2 glänsande dyra bilar och den ena kallade sin bil för sin bebis.

Sedan turades de om att pusta var 5 minut hur trötta de var och att de jobbar för mycket. De orkade knappt laga mat till de boende, och handla helgmat var absolut så jobbigt att de stönade högljutt.

Jag satt tyst och lät min blick pendla fram och tillbaka mellan de pratande kvinnorna. Som en pingpongmatch i materialism. Jag höll en dement kvinna med downs syndrom i handen. Lite smått illamående över dialogen, klamrade jag mig nästan fast vid kvinnans hand. Hennes värme och hud gav mig lugn när upprörda tankar vällde upp inom mig. Folk jobbar så mycket att de är olyckliga men inte ens en 20 000-kronorssoffa gör dem nämnvärt gladare eller minskar deras livsstress.

Men jag. Jag känner mig rik när jag köpt 5 kilo bananer på Lidl i går för 9.90kr/kg 😊

Och jag har snart 2 fulla frysar, en proppad kyl och välfyllt skafferi. Jag känner verkligen glädje då. Och trygghet. På riktigt. Jag handlade en massa varor med kort datum och olika erbjudanden igår. Jag fick jättemycket för pengarna.

Jag sitter i min 150-kronorssoffa som är så himla skön. Jag njuter av mitt morgonkaffe och lyssnar på radio. I tisdags spillde J ut en kopp te i soffan. Jag tog genast ut den i badrummet och skrubbade den med tvättmedel och den blev ren.

I bland är kontrasterna så stora att man får svindel. Trots att jag är nöjd med mitt liv, bar jag med mig den ena kollegans ständiga klagande i går. Nackont, stress, sömnproblem, vallningar, trötthet, less på att vara singel, ingen motivation mm.

Jag gav små råd om insomning, avslappningsövningar, tebrygd som kan hjälpa mot klimakteriebesvär, försökte sprida positiv energi, uppmuntra och en massa annat men ingenting togs emot! Det argumenterades bort eller lyssnades på med låtsat intresse. Sedan kom nytt klag.

Jag pendlar mellan förakt och empati. Ska man tycka synd om folk som mår så dåligt eller ska man bli förbannad för att de vräker dålig energi över en? Och för att de sitter och vältrar ut sitt privatliv över de boende. Våran arbetsplats är faktiskt deras hem.

Jag måste lära mig att inte bli så illa berörd, och smittad med dålig energi. Jag har helt enkelt bett min sinnesrobön för dåligt och slarvat med min meditation. Jag måste acceptera att jag inte kan förändra människor och göra mitt bästa att förändra det jag kan.

Just därför handlar mycket av mina inlägg om materialism, ta vara på stunder, om meditation, sinnesro, acceptans mm, för att det är så himla viktigt. Min värld handlar om det.

När jag blir gammal kommer jag nog vara jättefattig men jag hoppas att jag tänker då att jag upplevt och njutit mycket och är nöjd med det. Kanske behöver jag inte så mycket pengar då. Kanske är jag helt tillfreds med att bara koppla av, läsa böcker, baka och gå små promenader. Om ens lever då.

Dumpstring

Nu kände jag att jag ville göra ett mer ingående inlägg om dumpstring eftersom det faktiskt handlar om rätt många saker som engagerar mig. Ekonomi, miljötänk, matsvinn och vårt skeva samhälle. Så ni som orkar läsa får traggla igenom ett ganska långt inlägg.

Mat slängs bort. Folk tar tillvara på det. Affärerna sätter dock allt oftare lås på sina soptunnor eller bygger små låsta sophus. Kanske för att dumstrarna skräpar ned lite. Inte jag dock. Tvärtom. Jag städar lite. Men det gör det hela ÄNNU skevare. Man slänger bort mat och låser in den så att det förhindras att den kan tas tillvara!

Om man ändå känner sig lockad att dumpstra så vill jag dela med mig några tips och tankar.

1. Inte ta mer än man kan ta tillvara på. Det är lätt att bli girig men dumpstring är tidskrävande eftersom många varor har nått bäst-före-datum. Jag har i bland stått halva nätter och gjort grytor, torkat frukt, gjort smoothies mm.

2. Vara beredd på att möta andra dumpstrare i mörkret. I bland människor som inte mår helt bra. Hände mig en natt, en man stod plötsligt bredvid mig läskigt nära nära jag stod med huvudet nere i en soptunna full med paprikor och apelsiner.

3. Vara beredd på att möta väktare. Jag har aldrig stött på någon och eftersom jag inte brutit upp något eller stökat ned känner jag mig redo på en eventuell dialog med väktare. Tror att de endast kan avhysa mig. Jag har redan bestämt innan att inte gå i någon diskussion, utan ödmjukt avlägsna mig.

4. Tips på utrustning:

– Pannlampa är bra eftersom man behöver båda händerna.

– Handskar

– Påse, kasse, ryggsäck att stoppa ned fynden i.

– Mörka kläder om man vill smälta in lite.

– Griptång. Började jag med när jag nästan ramlade ned i en soptunna i jakt på fina paprikor i botten 🙂

Jag kör dock en rätt harmlös metod än många andra som tar sig in i stora containrar och har en massa olika metoder och knep för det. Jag gör inte intrång, men så länge folk inte saboterar så är jag för viss civil olydnad i många fall.

Roliga saker med dumpstring förutom att det är gratis och miljövänligt.

Det är spännande. Man vet aldrig vad man kommer hitta. Det kan också bli spännande maträtter. Jag har i bland hittat produkter jag knappt vet vad det är så jag har fått googla mig till recept och hur man äter en del. Och eftersom man måste ta tillvara på mycket fort kan det bli lite konstiga kombinationer 🙂 Sällan dåliga kombinationer när det gäller grytor.

Extra roligt att bjuda på dumpstringsmiddag. Barnen skäms lite och tycker inte att vi ska berätta att vi bjuder på soptunnemat och IBLAND undviker jag det men ofta berättar jag det för att jag tycker att det är både viktigt och roligt att belysa. Å andra sidan lite sorgligt också…att användbar mat slängs.

Dagens gryta innehåller: Matpumpa, lök och vitkål som jag hittade i går.

Mixat med palsternacka jag hade i kylen och rester från vår kycklinggryta med kokosmjölk från i går. Den innehöll dock bara det blöta gojset och ingen kyckling.

Men förutom de ingredienser jag nämnt så lite broccoli, paprika, kokosmjölk, Grädde, gurkmeja, chili, curry, ingefära, cayennepeppar, svartpeppar, koriander, salt och hönsbuljong. En gryta med mycket sting! Första ggn jag äter pumpa. Den smakade ungefär som zucchini. Typ inget 🙂

Mycket av de grönsaker/frukter man hittar är lite fula. Man får skära bort delar men ofta är 70-90 % helt ok att äta.

Bananer hittar jag ofta massor. De är då lite svarta. Då mosar jag o fryser. Fina bananer skalas o fryses hela. Tomater gör jag oftast soppa på direkt eller torkar. Ja, man kan ju ta tillvara på grejer hur som helst egentligen. Men i det stora hela kan det vara rätt tidskrävande processer men jag gillar att dola i köket och har tid och tycker att det är värt det.

Så. Det var en lite mer ingående berättelse om dumpstring.

Gratismat

Jag dumpstrar i bland (tar mat som affärer slänger i soptunnor). Oftast helt ok. Bara lite kantstött, nåt litet mjukt parti, lätta skönhetsfel…

I alla fall FULLT ätbart och helt gratis. Jag skäms knappt något för att rota i soptunnor men gör det ändå lite diskret sent på kvällen om jag är på väg hem från jobbet till exempel.

Paprikor , äpplen, bananer och citrusfrukter har vi haft i överskott vissa perioder, men jag tar tillvara. Har jag mer citrusar än vi äter gör jag citrusvatten och jag har torkat mycket frukt.

Men man kan hitta lite av varje. En gång hittade jag 6 buketter med tulpaner 🙂

Detta blev kvällens fynd men jag lämnade jag lämnade MASSOR av clementiner.

Fynd

Morgonen har varit dimmig och lite råkylig. Nere vid stranden hörde jag ett fågelläte som jag inte var bekant med. En vacker Steglits fladdrar till och landar på stranden i några sekunder innan den flyger iväg som en liten färgpalett i det gråa.

Jag ägnade lördagsmorgonen åt loppisar. I dag blev det väldigt bra fynd. En trangiakökskaffekanna som är röd. Aldrig sett förut. 30 kr. Tisha till J 25 kr. Blompall 20 kr.

Och sist men inte minst en elektrisk luftsäng för 30 kr! Jag behövde en ny, för min har börjat pysa ut luft. Denna var visst en dubbelsäng. Lite större än jag egentligen behövde men jag har provlegat den i en halvtimme nu och den stunden höll den luften.

105 kronor för allt detta. Jag blir religiös nästan varje loppisrunda.

Nytt skulle allt gått på minst 900-1000 kr.

Jag önskar fler handlade second hand. Jag blir upprörd invärtes när jag hör hur mycket pengar folk lägger på saker i onödan. Väldigt ofta finns riktigt fina saker på loppis, köp- och säljsidor och auktioner. Mycket ser inte ens begagnat ut.