Underbar naturdag och närkontakt med havsörn

I dag gav jag mig ut för att spana vårfåglar. Väderappen i min telefon lovade sol vid 10-tiden men dimman låg fortfarande tät och det var småregn i luften. Jag frös när jag stod med kikaren vid de första gärdena.

En ormvråk satt stilla i en björk och nästan lite sorgsen ut.

Jag svängde in vid Hults hamn för att se om några av sträckskådarna var på plats, men där var det tomt och vinden var kall.

Jag spanade ut på vattnet en stund men såg bara några storskrakar som guppade i vågorna.

Inre Kilsviken var mitt mål. Där kryllar det av fåglar och man kan ha tur att se många rastande vårfåglar som man inte ser så ofta.

I dag var det verkligen massor av gäss, tofsvipor och starar. Flockar i hundratal. Jag satt i bilen med nedvevad ruta och såg grågås, sädgås, bläsgås och kanadagås. Plötsligt såg jag en Kanadagås som skilde sig från de andra. Den hade nästan helvitt huvud. Jag misstänkte att det var en hybrid men ringde en fågelskådargubbe och berättade. Det visade sig att han just då stod i ett torn bara en kilometer bort. Han sa att den där hybriden blir allt vanligare, men jag har då inte sett någon så jag tyckte det var ett extra kul fynd.

Medan vi pratades vid sprack solen fram. Vi lyckades se varandras i kikarna och vinkade 😊

Mitt huvudmål var Linsön-Prästön. Ett jättefint naturreservat jag ofta åker till. I år lite tidigare än vanligt. Vid linsöstugan gjorde jag brasa och bara satt där ute och lyssnade på alla fågelljud.

Jag hade glömt en mugg. Jag letade febrilt igenom hela stugan men hittade inget bra att dricka ur. Det fick bli att tömma snusdosan (ja….jag har börjat synda igen) och dricka smååå små koppar i taget. Man tager vad man haver….men denna gång var det nära att jag hade fått dricka direkt ur kitteln 😄

Medan jag satt där tyckte jag att jag såg en havsörn uppe i luften men den försvann bakom träden. Kort efter landar den i vattensamlingen väldigt nära där jag sitter.

På bilden ovanför kaffebilden syns en björk i vänsterkant och i vattnet strax bakom en sten. Vid stenen landade örnen. Så nära har jag aldrig sett någon och den satt där i perfekt ljus, badade sig lite, drack några slurkar vatten och jag var helt salig av synen. När jag efter en stund försökte filma den tittade den mig rakt i ögonen och flög därifrån. Oerhört mäktig naturupplevelse!! Jag var bubblande glad efteråt.

Jag lunkade sakta, stannade ofta och njöt verkligen av dagen. Det har inte kommit så mycket fåglar än men det var ganska livat ändå. Tranor, korpar och spillkråkan var de mest ihärdiga.

När ett par korpar flög så lågt att jag hörde deras vinande vingslag blev jag både glad och ledsen. Man önskar i bland att man hade någon att dela häftiga upplevelser med. Samtidigt njuter jag av att gå i min egen takt, stanna var jag vill, hur längre jag vill och ofta bara stå helt stilla och lyssna efter ljud.

Ett ödehus mitt i reservatet. Jag älskar de där gröngula färgerna som uppstår på gamla hus.

Den här dagen var verkligen en dag som gav mig energi och glädje. Jag fick uppleva många slags väder, fick se många fåglar och har både vandrat och varit stilla här och nu. Jag känner en oerhörd tacksamhet och vördnad för vad naturen har bjudit mig idag.

Kalla den änglamarken eller himlajorden om du vill…