Livets spännande resa

Jag fascineras av livet så ofta. Många är så fixerade att resa till olika länder. För mig är livet en enda resa i sig.

Att vara tonårsmamma med alla dess destinationer är en spännande resa på gott och ont.

Gott var att hjälpa sin 15-åring att söka sommarjobb igår. Vi sökte först genom de feriejobb som kom upp som förslag på nätet igår, men jag vill öppna många dörrar åt olika håll och till att börja med hjälpte jag W att söka jobb på kyrkogården också. Jag har en god vän som brukar jobba där som ställde upp som referensperson.

Nu hoppas jag så mycket. W vill tjäna egna pengar. Samtidigt är han så oerhört nervös för nya situationer, men att han VILL jobba är bevis nog för att han verkligen, verkligen vill och därför hoppas jag extra mycket för hans skull. Jag är en rätt fattig mamma. Jag har inte råd med en gamingdator som han så gärna vill ha. Men jag hoppas så oerhört mycket att han lyckas tjäna egna pengar till en.

Och långt innan är jag redan nervös. Hur ska han klara den ”vuxna” världen, dess sociala koder, att ta ansvar och initiativ? Men jag kan inte tänka så långt. Kanske får han inte något jobb.

Min lilla plutt som nog snart är 190 cm lång och fått skägg. Som jag önskar att livets resa blir lite i medvind för honom nu, så han får hopp.

När jag var ung hade jag tur. Jag hade en farmor och farfar med en butik och där jobbade jag ofta på helger och lov. Där skolades jag in i arbetslivet redan i unga år. Men vem ska måna om W?

Men som 12-stegare så finns det vissa hållpunkter jag bör hålla mig till.

1. Ha tillit (Det mesta löser sig)

2. Ta tag i ”problemet”, och sedan inte älta, utan släppa saker i Guds händer. Jag har gjort mitt bästa nu. Resten är ödet.

3. Det viktigaste först. Och det viktigaste är ju gjort. Jag och G, har som vårdnadshavare godkänt med bank-ID och ansökningar är ivägskickade.

Släpp det nu! Ja, jag ska bara gråta en liten vördnadsfull tår först. Jag känner tacksamhet.

En högtidlig och gråtmild mamma

Min lilla älsklingssnutt J fyller 14 i morgon. Jag blir alltid så gråtmild och fylld av känslor när grabbarna fyller år. Man minns när man hade dem i magen, och åren som gått. Och jag är så stolt och glad som har dem.

Jag förbereder bakelsefrukost, med MASSOR av ljus. Och frasiga frallor från Maxi. Kanske ett tomtebloss 🙂 J ville inte ha någon sång i morgon. Det är pinsamt och det respekteras. Jag tycker också att sång är rätt pinsamt.

Det blir inget tårtkalas i morgon utan ett restaurangbesök. J har valt restaurang. Farbror kommer, och Läffe…kanske storebror och G så klart. Det ska bli så mysigt.

Jag undrar alltid hur andra föräldrar känner. Jag hör så klart vad de säger, men jag undrar ofta. Älskar de sina ungar lika mycket som jag? Och fattar MINA ungar hur mycket jag älskar dem. Jag minns hur hett jag längtade efter mina barn, den tacksamhet jag känt och lika mycket som jag längtar efter dem är jag livrädd att något ska hända dem.

Nu ska den här högtidliga mamman med de svallande känslorna gå och lägga sig så jag inte är allt för trött när födelsedagsbarnet ska firas klockan 7 i morgon.

Toppendag i Örebro

Risigheten av förkylningen kändes inte lika stor idag. Antingen har mitt allmänna kurerande igår hjälpt eller så har jag bara Gud att tacka för mitt immunförsvar, eller mina föräldrar eller min lyckliga stjärna. Jag är iallafall tacksam.

Termometern visade flera plusgrader och vägverkets information på nätet lovade blöta vägbanor och så var fallet.

Vi genomförde planen att ta en tur till Örebro och vattentornet Svampen till att börja med.

Vi var ju där i våras och blev oerhört impade av deras generösa lunchbuffé. I dag hade vi dessutom bokat bord och buffén var toppen. Det är inte bara buffé på mat utan även på efterrätter bestående av meloner, ananas, apelsiner, olika sorters kakor, chokladpudding, kex och alla möjliga sorters ostar.

Vi åt länge och väl och njöt av utsikten över Örebro.

Sedan gick vi omkring i flera timmar på stan, som var oerhört fint juldekorerad.

Grabbarna gick för sig själva för att spendera sina julklappspresentkort och jag strosade runt i affärer, spelade pokémon och kollade runt här och var. Jag är inte så mycket för att gå i affärer egentligen men jag var länge inne på bokhandeln, en pysselaffär och ett par till. Mest njöt jag bara av att gå runt och vara anonym. Att röra på mig och titta på byggnader, i skyltfönster och på människor.

Vi passade på att fika på ett svindyrt café också för att riktigt lyxa till det och göra ett mysigt avslut på denna lilla semestertripp. Det kändes så, fast det bara var 8 mil bort och bara en dag.

Vi liksom firade lite att min nya anställning som jourvikarie/poolvikarie börjar i veckan. I dag drösade det in flera bokningar på de dagar jag är schemalagd. En hel del praktiska frågor kommer nog att behöva lösas, men det känns oerhört skönt och tryggt att någorlunda veta när jag är ledig och när jag jobbar. Jag är så tacksam och glad för detta!!

Det var mörkt och kväll när vi gick mot bilen. Örebro slott var belyst i jultema. Stadens alla lyktor och speglade sig i vattnet och vi var nöjda med en rolig dag.

Trots lite hosta och lätt förkylningsvärk i kroppen mår jag så bra just nu. Den här dagen kommer jag minnas och le åt.

Dan före dan

Äntligen är brorsan här. I år tidigare än vanligt. Ofta kommer han dagen före julafton. I dag hade vi mysfrukost alla fyra och kollade på julkalendern tillsammans.

Gösta, Ingvald och Gunnar står på spishyllan och vakar över pepparkakshuset 🙂

Det känns också skönt att ha en extra hand i köket. Nu har vi tid att förbereda en del av julmaten tillsammans. Brorsan har även med en extra färsk skinka från charkfabriken han jobbar på. Färskare än de flesta som finns ute i affärerna.

Det är -10 grader ute. Fint på ett sätt. Extra minus på ett annat. Jag har för första gången på 12 år bara har en halvkyl. När jag bodde på landet hade jag en stor kyl. Och förra huset hade jag 2 kylar. Jag hade hoppats på att kunna ställa ut julmat på balkongen. Men jaja. Det är ett i-landsproblem. Faktiskt.

Brorsan satt inne i J:s rum i går och skrev på julnovellen. I morse förkunnade han att den är klar. Om några timmar ska vi läsa upp varandras texter högt. J ska läsa min. Brorsan ska läsa J:s och jag ska läsa brorsans. Nästan lika spännande som en julklapp.

Jag känner ingen julstress men nu ska jag ändå sätta igång med lite köksbestyr.

God jul önskar jag alla. Ni som gillar den och ni som inte gillar den. Att den blir så bra den kan bli.

Fordonsprogrammet, en halvvuxen son och en gråtstolt mamma

I dag har vi varit på öppet hus på den gymnasieskola W helst vill gå på. Han har bestämt sig för att gå fordon och sedan vill han välja inriktning transport och bli lastbilschaufför.

Jag tror mycket väl på den idén. Vilket fordon som helst kan han nog passa att köra. Han är är lugn, laglydig, grundlig, aldrig stressad.

Det är sällan jag märker någon entusiasm hos W men i dag visade han det. Han var där på studiebesök med skolan för bara några dagar sedan och det märktes tydligt att det gjort intryck på honom. Han ser fram emot gymnasiet. Han har bestämt sin framtid.

Man oroar sig så för barnen och hur det ska gå för dem. Men när jag gick med W där på skolan i dag kände jag att han passade där. Jag kunde se honom framför mig skruvandes, svetsandes och hur han lätt kommer att kunna backa en lastbil med släp.

Mamsen skriver detta med tårar i ögonen. Min lilla stora plutt. Min skäggiga gängliga fina pojk, har bestämt vad han ska göra som vuxen, och snart är han där. Det är så stort att jag blir alldeles rörd. Det kanske inte blir exakt som han tänkt men det skulle inte förvåna mig. Ända sedan han var liten följde han envist sina beslut.

I dag åkte vi runt i varenda affär och provade vinterjackor för han har haft en begagnad jacka i 2 år i sträck nu tror jag. Han var verkligen less på den. Och när han väl hittade rätt jacka i dag blev han om möjligt ännu längre. Så fin! Jackan kostade 1000 kronor och han ville absolut inte vänta till jul så han fick jackan i tidig julklapp. Det kändes så bra att ha råd att ge honom det. Han visade nöjt upp sig för nådde G och Läffe senare när de var här och fikade. Mitt mammabröst är så fyllt av kärlek att det svämmar över i bland.

Bra dag

Bra dag i dag. J och jag pratade med varsin kurator i dag och vi tyckte det kändes bra. J ska fortsätta med sin kuratorn ett tag och det känns som en lättnad att han får hjälp att hantera sina humörsvängningar och lite andra saker som krånglat med skola och sånt.

Efteråt kände jag att jag ville göra något mysigt med honom. Liksom fira att mötet gick bra. Jag hade lite bråttom till jobb men jag känner kvinnan på sushistället och hon gjorde i ordning mat i raketfart till oss. Sushi gör mig glad och ännu mer kul att J gillar det också.

Mer glädje på LSS-boendet på landet. Härlig kollega. Även hon vikarie men vi fixade allting tillsammans i dag, bara hon och jag. Och vi gjorde det bra. Vi berömde varandra och peppade. Alla boenden fick mat, medicin och promenader. Ingen slog någon. Ingen fick något större utbrott. När någon var på dåligt humör spelade vi dansbandsmusik och dansade i köket. När någon kastade sin tallrik i väggen ryckte vi på axlarna. Vi delade ut kramar och små förmaningar i lagoma doser. Känner mig nöjd helt enkelt. Mycket skratt och värme har genomsyrat dagen. Jag har även fått skäll och mothugg från vissa men så är det i den här branschen 🙂

Promenad ned till stranden. November andas sina sista gråa andetag. Jag ser fram emot december.

Äntligen lördag

Jag är lite sliten efter en ganska intensiv jobbvecka med mycket nya intryck.

Och ännu mer sliten efter tonårsproblem som nått till en jobbig och väldigt trist nivå. J strular och det har varit jobbiga samtal med rektor och lärare.

Och lite mer slut efter att mycket motvilligt kört grabbarna till Karlstad för att shoppa på Black Friday. Usch och fy vad proppat med folk, surr och kaos på parkeringar.

Men i dag sken solen. Ledig, utvilad inledde jag med ett bad, och fick sedan med grabbarna på långpromenad med Mc Donalds som mål. Vi har efter flytten hela stan mellan oss och Donken. Det strålande vädret piggade upp oss alla tre. Vi hade långkallingar, mössa och vantar för det var minusgrader. Vi umgicks med Läffe en stund och väl hemma igen sa J att det var en trevlig ”utflykt”. Det tyckte jag med, men extra kul med nöjda barn.

Nu bakar jag baguetter, gör tacos och lyssnar på julmusik på radion och sjunger med i stämmor som nog inte är helt enligt de rätta skalorna men det låter görfint…..i bland 😄

Livet är en aning turbulent och som mamma är jag orolig så magen värker stundom. Som anställd vimsar jag runt och både trivs och inte trivs. Oroar mig för hur jag ska ha råd med julen.

Men just nu. Just här, med grabbarna hemma, med alla ljusen tända, i mitt hem som doftar tacos, hemmapoppade popcorn och nybakt bröd, med julmusik, och i mina långkallingar mår jag bra. Här och nu är livet gött att leva.

Älskade tonåringar

I dag kom mina älskade tonåringar hem efter 5 dagar hos pappsen. Det är inte länge alls. Det finns de som kör varannan vecka, men jag toklängtar efter dem efter bara några dagar.

W hade med sig bullar som han gjort på hemkunskapen och jag bakade en sockerkaka. Plötsligt dök Läffe upp lagom till fikat och då känns liksom allt i hela världen rätt. Med de jag älskar mest, i ett nystädat kök som doftar nybakat.

I morgon ska jag möta grabbarna på stan. Jag har nämligen ett pokémonuppdrag som jag omöjligt klarar själv. Man ska fånga en pokémon med en perfekt skruvboll (excellent curvboll) och J är mästare på skruvbollar. Men att träffa sin mamma på stan är typ pinsammast i världen numera. Särskilt när mamman dessutom spelar Pokémon. Därför fick mamman muta med café och generad tonåring fick välja vilket café som helst i hela stan. Pokémons går att fånga lagom diskret inne från caféet och därmed blir alla nöjda och glada. Jag är så smart…tralala 😊

Skolstart och nöjda söner

I måndags fick jag äntligen pengar från försäkringskassan efter senaste sjukskrivningen, efter en extremt lång väntan.

På tisdag blev det därför en tur till Karlstad för att köpa kläder och ack så välbehövliga skor till grabbarna. Vi var i massor av affärer, grabbarna kämpade i provhytter och stackars W som har så svårt med skor provade och provade och jag räknade till 10 och 20 och 100, för att ibland inte explodera av frustration. Men efter många timmar var jag 3000 kr fattigare, men hade 2 väldigt nöjda barn.

De manekängade stolt för G sen och då kändes varenda krona värd. Även om jag nästan är pank igen. Men grabbarna måste ju ha vettiga kläder.

I går började skolan igen och grabbarna längtade. J var stolt över sina nya skor och coola T-shirt, och skrev ivrigt på telefonen med kompisar om den stundande skolstarten. Och W skulle ta moppen till skolan och jag tror han är mer stolt över den än han visar.

Härligt att de faktiskt längtar till skolan!!

Jag är rätt så fattig. Vi köper nästan allt begagnat. Även kläder. I bland har jag det riktigt kämpigt med ekonomin, men för mig är det viktigt att sönerna ska känna sig nöjda med sitt utseende och aldrig skämmas. Fast vi köper mycket begagnat så är det ändå kläder som de gillar. Så när de är fina och stolta över hur de ser ut, kan jag nästan gråta av lättnad. Jag själv går i mina gamla slitna kläder och har aldrig råd med frisören, men jag är nöjd ändå. Bara de är nöjda.

Sommarlovet är över. Det har varit en lugn sommar för oss. Nästan inga resor och knappt något utesovande för min del. Inte så mycket natur heller. Men vi behövde nog det. Bara landa i vårt nya lägenhetsliv och för min del behövde jag nog landa efter tarmvredet och den stora operationen.

Ny är en ny fas. Jag brukar bli stressad över alla tider, barnens nya scheman, läxor, nycklar som tappas bort, lärarsamtal, möten och allt vad skolan innebär. Det är bara att hoppas att det blir ett lugnare år än förra som inte var ett toppen skolår.

Sjödagar

I 2 dagar har vi ägnat oss åt fiske och bad, jag brorsan och sönerna.

I går hamnade vi vid Vismen i Björneborg där det först geocachades på hög nivå.

Tack vare den gömda Cachen i tallen hittade vi en ny fin sandstrand som jag inte hade en aning om att den fanns. Man hittar så många vackra och spännande platser tack vare denna hobby.

Vi fiskade, badade och kopplade av på stranden där vi var helt ensamma.

I dag blev det en eftermiddag och sen kväll ute på Vänern med en gammal kompis. Vi fiskade med alla möjliga spön både högt och lågt, men ändå var det bara jag som fick en liten abborre.

Men det var ändå en toppendag. Grabbarna fick köra båten. Brorsan som bor i Stockholm var jätteglad att komma ut på Vänern. Och jag älskar att vara ute på sjön och njuter av varje minut vad jag än gör. Vi åkte runt till lite olika platser och grabbarna blev avsläppta på en ö en stund som de utforskade medan vi fiskade i närheten.

Vi hoppade från båten och simmade mitt ute på sjön där det var 6 meters djup. En underbar känsla.

När vi åkte hemåt med båten hade det mörknat och Crill fick tända lanternorna. Verkligen en toppendag. Vi är alla glada och nöjda. Minnet av sådana här dagar stoppar jag in på en varm plats i mitt hjärta och vårdar ömt.