Bra förmiddag

W börjar sent på tisdagar. Inte förrän 12.10. Om han fick välja hade han suttit i sin soffa och spelat dator hela den förmiddagen, som han alltid gör. Det är inte lätt att motivera honom och ger man honom alternativ får han beslutsångest och fastnar i det. Jag har bestämt enväldigt att de där förmiddagarna, om han är hos mig, ska ägnas på något vettigt sätt. Till exempel motion, göra lite sysslor hemma, handla eller gå ut med hunden. Inte för att vara en slavdrivare utan för hans hälsas skull. Så jag bestämmer oftast åt honom och han suckar och gör det, men tror ändå han mår bättre av det.

I dag fick jag honom att baka fröknäcke. Det brukar han gilla. Sedan åkte vi ut med Meya till den fina stenstranden nära oss. Meya badade som hon aldrig gjort förut. Inte med hela kroppen men gick länge ut än hon brukar och var i vattnet nästan hela tiden. Det var nog kylan som lockade henne. Vi skrattade åt henne när hon balanserade på hala stenar och i bland halkade i vattnet.

Det är så grått som jag aldrig upplevt en november tror jag. Det är segt att ge sig ut. Att W var med idag motiverade mig extra. Och Meya hade verkligen kul där på stranden.

W övningskörde igår kväll och idag fick han köra till skolan. Det går verkligen bra nu. Han växlar bättre, kan märka själv när han ska växla och kör mycket mjukare och stabilare nu. Det är riktigt kul att se framstegen så fort. Nu ska vi nog börja öva på att backa snart.

En bra förmiddag. Mycket har blivit gjort och jag kan med gott samvete skrota i soffan ett tag och spela spel på mobilen 😊 Wordfeud, Betapet, Quizkampen och Ruzzle är de som går varma. Har jag nån bloggvän som vill ta en match så heter jag Thirre75 på alla ställen.

Övningskörning

Min stora fina pojk W är i detta nu redo att övningsköra bil. Vi har gått den obligatoriska kursen inför detta, köpt övningsskylt, extra speglar till mig och väntat på transportstyrelsen tillstånd.

I går körde vi för första gången. Först på en jättestor grusplan. Det regnade, var massor av vattenpölar och gropar. Det blev många motorstopp men det är inte så konstigt i början. Vi körde några varv runt och sedan ut på en grusväg några hundra meter. En lagom liten första tur.

Andra turen blev redan senare på kvällen i ett industriområde. Det gick mycket bättre. Så nu är vi på G. Det känns både nervöst och kul. Jag är lite rädd för att lära ut fel. Det är så mycket att tänka på och samtidigt väldigt mycket man gör per automatik.

Men mest känns det kul. Min lilla snutt som jag var med när han körde sig gå och nu är han 190 cm lång och lär sig köra bil. Också roligt att vi har hittat en gemensam aktivitet. W är tyst och inbunden. Helt enkelt svår att nå, men nu har vi detta tillsammans.

1 timme av bilskolans 150 rekommenderade timmar bakom ratten avklarat. Mammahjärtat fyllt med glädje och stolthet.