Larv

Vi brukar ju nästan varje år fånga in larver som vi haft i terrarie på verandan. Hittills har vi sett påfågelöga, nässelfjäril och gråblått kapuschongfly bli till fjärilar och släppt ut i det fria.

Nu är det dags igen. Vi hittade denna fina larv i går.

Efter att frågat i en fjärilsgrupp på Facebook som jag är med i har jag fått reda på att det är en Tallsvärmare. Den kommer alltså se ut så här sen. Stulen bild.

Den vill gräva ned sig i jord för att bli en puppa så vi blev rådda att ha lös jord i terrariet.

I skrivandets stund uppräckte jag dock att den kan övervintra som puppa 4 vintrar! Men oj. Nu vet jag inte om vi ska behålla den. Tänk om vi är bortresta då om 4 år och den kläcks och ingen kan släppa ut den. De andra larverna jag har kläckts på 21 dagar. Ett 4-årsprojekt känns plötsligt lite stort. Jag måste nog rådfråga med någon expert.

Vi döpte hen till Pinus.

Vi inredde vårt lilla miniterrarie med lite tallkvistar och bark. Larven verkar inte trivas alls. Andra larver jag haft har bara lugnt larvat runt eller varit stilla, men denna verkade väldigt medveten om sin fångenskap, men enligt experten är det hög tid för den att bli puppa nu så vi ska ju liksom inte ha den att där i så länge.

Nu gick jag in i sovrummet och kollade där jag ställt terrariet på bokhyllan och ser ingen larv. Den grävde alltså ned sig i natt.

Jag som funderade på att frige den. Så blev jag med puppa ändå. I 4 år! Kanske. Det stod att den kunde övervintra upp till 4 år. Nu är jag mest bekymrad att den blir en fjäril mitt i vintern och att vi måste mata den ända till sommaren 🙂

Fortsättning följer…uppenbarligen.

Liv mitt i betongen

Jag och den lilla brukaren jag är assistent åt gick på långpromenad i värmen. Jag kryssade fram på cykelbanor för att få maximalt med skugga. Och är man som jag är går man också sakta och letar i grönskan efter liv. Överallt finns det liv som så många missar.

En hungrig larv som jag inte identifierat än säkert en dagfjäril.

Skogspromenad

I morse vaknade jag med det där missmodet i bröstet. Ett oförklarligt vemod och i det vemodet bor det tvivel och en viss självömkan. Det där fula trollet som lurar i vrårna har rätt långa vassa klor och när man känner obehaget av dem är det så lätt att falla in i passivitet. En liten röst säger till mig att det faktiskt inte ÄR dåligt att stanna i soffan och titta på Dr Phil och strunta i allt. Kroppen behöver nog vilan efter en intensiv tid. Men om trollet är där och rispar samtidigt blir det inget bra av det. Det blir missmod som växer, tvivel som tynger och en självömkan som som det till slut dryper om.

Det är så svårt sådana där dagar, att komma loss, komma ur soffan, få på sig kläderna och att ens komma på vad man ska ta sig för. Men naturen ger både lugn och energi så jag tog sonens moppe och drog till skogs. Inte så långt bort. En liten skog ganska centralt, men det räckte.

Det där rispande trollet skrämdes bort av fågelsång. Och vid den lilla dammen där hundratals sländor fladdrade runt och parade sig. När jag stod där stilla och förundrades över den vackra synen krympte missmodet allt mer.

Trollsländor som parar sig

Min promenad var en kombination av en meditation och ett samtal med Gud. Och för varje liten detalj av fascinerande liv fylldes jag allt mer med hopp och glädje.

En hungrig larv

Förra året lärde jag mig vad Ullöss är. Jag gick fram till ett träd som såg ut att vara täckt med bomull. Till min förvåning såg jag att ullen var små små kryp. Ullöss.

Jag fick en bild på en av dem i dag. Kraftigt beskuren.

En liten Ullus

Det blev 3 kilometeters promenad och det gjorde gott för själen.

Husspindel

Han har nog bott här ganska länge egentligen, denna husspindel. Men i februari var han så stor att grabbarna fick skälvan och inte längre var bekväma med att ha honom krypandes här på väggarna…

….så han hamnade i grytan, men bara för att fotas 🙂 Sedan fick han flytta ut i garaget. Här dödas inga djur.